Bamselina

Nu är alla ungar tingade utom Bamselina. Jag har i det längsta avvakta med att annonsera henne som ledig, då jag helst skulle vilja behålla henne. Jag är så förtjust i hennes harlekinteckning och hon har ett hjärta på ena sidan av kroppen. Men just nu så har jag tänkt att enbart ha Selkirk rex i katteriet, förutom Janson och Silver som jag hoppas kan bidra med utparning och därmed bredda genbasen för Selkirk rex. Ansökan är inte gjord ännu,(ska göras hos Sverak för att få utparning godkänd) då jag tänkt att Mr Jones ska få bli pappa först, och sedan chipkastreras en period. Tillbaka till Bamselina; hon är den mest sällskapliga i kullen, och en gosig knäkatt. Hon är ganska lugn i sitt sätt som sin syster Brummelisa. Killarna är lite större och busigare i jmf. Jag kan tänka mig att Bamselina passar hos de flesta familjer, men mest tror jag hos ett kanske lugnare hem som myskatt. Hon gillar Ampelilja, som man ser på bilden och det ska hon få med i sitt kattungepaket.
Det är mycket i livet som händer här i övrigt och just nu behöver mitt yngsta barn, som börjat gymnasiet, mycket stöd samt så är jag ju inte sjukpensionär för att jag är frisk, det är inte alldeles lätt att städa x antal kattlådor alla dagar. Så för den delen är det bäst att jag inte utökar antalet katter i katteriet, även om jag lätt svävar i väg i mina tankar om avelsplanerna. Jag vill att både tvåbeningar och fyrbeningar ska får den omsorgen de förtjänar och behöver just nu. Men det har alltid varit så att katterna ger mer än de tar energimässigt, jag får lagomt med rörelse med att mata och gosa, håller själen i trim och Mr Jones konverterar hjärtflimmret på nätterna, han lägger sig på bröstet och tokspinner. Det är magiskt hur katter kan känna när något är fel och deras spinnande är så läkande! Katt på recept kanske vore något?