Vad tiden går fort! Sakura, våran Selkirk rex, är 5 månader och har blivit en alltmer modig tjej. Hon är mer pratsam än Britterna och min äldsta dotter tycker hon låter som en Regnbågsgroda då hon pratar. Ett ganska speciellt jamande som gör att man skrattar varje gång hon jamar. Så nu kallas hon även Grodbebis :D Hon var lite blyg då hon kom, men nu har hon tagit alltmer plats och spinner högt så fort hon ser en. Hon gillar att bli borstad och har badat tassarna lite för att vänja sig. Det ska bli ett riktigt bad snart, nu när jag fått orken tillbaka. Hon vill gärna att vi leker med henne, eller så busar hon med de andra katterna. Favoritsakerna är lekspö med tofsar och bollar. Hon har, som de andra katterna, favoritsovplatser och ett är i hallen. Helst på sambons resväska, men den står ju inte där jämnt, så vi måste nog hitta på något annat att sätta där. Andra favoritplatser är i en kartong i vardagsrummet, (då stänger hon locket med tassen själv) i lektunneln på övervåningen eller i ett av klöspelarnas bon. Hon har även hunnit vara ute i sele en gång, och i kattgården med mig en stund. Än så är det mörkaste och kallaste vinter och jag är lite fjoskig som tycker hon ska växa på sig och vara inne i värmen ett tag till. Det är så kul nu att se katterna växa och bli egna personligheter, alla har sina egenheter och egenskaper. De älskar rutiner och väntar ivrigt men tyst på morgonen i sängen hela högen på att jag ska dra undan gardinerna i sovrummet, så de får se på fåglarna därifrån, sen ska de ha mjukmat, busa och en del vill gå ut i kattgården en stund. Kattlådorna rensas och på eftermiddagen är det vilostund.

Min kära sambo och tillika kattpappa har skött om alla katter med bravur då jag legat däckad sedan julafton i sorkfeber. Han har tömt kattlådor, fyllt på matskålar och klappat katter i arla morgonstund innan han börjat sitt jobb och skött om allt annat hemma, inklusive mig som tidvis inte ens kunnat ta mig till toa utan hjälp. Jag har tillbringat en tid på sjukhuset pga jag varit i riktigt dåligt skick, bla pga njursvikt. Tror jag fick sammanlagt 4 påsar dropp, då jag hade svårt att få i mig vätska. Njurarna har inte repat sig ännu och jag är extremt trött. När jag varit hemma, och sängliggande, har katterna inte vikit från min sida i sängen. Nu börjar jag bli piggare,  men inser att det kommer att ta tid att repa sig. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag min fina familj och katterna <3 Banden mellan katterna och honom har förstås också stärkts, och Mysan hänger gärna med honom då han jobbar hemifrån. Ibland har han en hel hög med katter omkring sig, i knä, på ryggstödet, i fönstret, när han har teamsmöten, så det ser ganska roligt ut. Ingen tvekan om att han är en kattmänniska!