Bamselina flyttade till sin nya familj innan jul, där hon får kattkompisar och jag har redan fått rapport om hur bra det går, vilket är så kul att höra. Saknar verkligen denna knäkatt! Hon kallas för Britta, har ett eget instakonto nu som heter backtimjansbamselina_britta.
Vägde Lillkillen idag; 5,5 kg! Nu är han 9 månader och intresserad av damer, så han har sjungit julsånger och flörtat med Grodan. Han är lika go och kelig som vanligt, så mycket mer har han inte förändrats, annat än att han inte busar lika mycket. Huvudet verkar fullt med tjejer, så dagarna varvas mellan att sjunga och sova. Både Grodan och Barbro har ppiller ännu, men Barbro verkar vara mer på kompisstadiet, kanske för att de lever med varandra 24/7, och Grodan kommer bara och hälsar på på helger och lov. Barbro fyller 1 år i Februari och eftersom hon är så pass stor, hela 4,1 kg, så tänkte jag att det skulle passa med en kull redan nu i vår. Tidigaste tiden för HCM-undersökning i Övik, är i slutet på Mars, så jag funderar på att ta en långresa till Piteå, känns dock väldigt drygt att köra 60 mil i mörkaste, snöigaste vintern. Har inte bestämt mig ännu. 
Grodan har jag ansökt om utparning för, så jag väntar ivrigt på svar från Sveraks kontroll- och dispensgrupp. Mitt mål är att bidra med utökad genbasen för Selkirk rex innan 2026, då det är sista året det är tillåtet med utparning inom Fife. 
Jag har varit ganska lat de här helgerna och mest bara umgåtts med familjen, julmaten har åkt in och ut ur kylskåpet, så idag gjorde vi bara makaroner och frikadeller av julköttbullarna. Det verkar som om det är mest jag som jobbar på att äta upp julgodiset, så nu är det dags för mer hälsosamma tider from nyår. Får se hur det går med det. God fortsättning!

Madamen blev så glad när Mr Jones flyttade hit, de blev direkt så bra kompisar. Jag har haft dem separerade en tid från Mysan och Grodan, då man ska ha nya katter i karantän, speciellt nu då Mysan ska ha ungar. Tester är tagna och u.a. Skönt det. Karantän är upphävd och Mr Jones blev direkt accepterad av de vuxna tjejerna, men inte Madame som blir bortjagad hela tiden. Så trist, men just nu då Mysan ska ha ungar, är det inte onormalt. Därför pågår ett komplicerat katt-tetris, så alla ska få sällskap och vara i olika rum och i kattgården. Det tar tid, men så får det vara nu, för allas bästa och harmonin mellan katterna. Mr Jones minglar emellan som den charmör han är.
Madamens bouclepäls är verkligen fascinerande och speciell, extra lockig och som en Bukowskinalle, lite kompakt på något vis, och otroligt mjuk. Det är skillnad på hennes och Mr Jones och Grodans pälsar som är heterozygota. De har mer som Brittiskt långhårpäls med krus i, fin, silkig och fluffig. Nu förstår jag varför det är svårt att ge schamporåd, med så olika pälsar. Hon börjar bli mer långhårig nu, och nu syns det ännu tydligare att hon är blåsköldpadd. Jag skulle vilja anmäla henne, Mr Jones och Grodan till ett par utställningar i höst, men då får jag börja om med karantänen, då de inte kan träffa kattungarna. Ska fundera lite mer på hur jag gör med det sen.
Nu ska jag bada dem (inte Mysan), försöker göra det vv vecka, så vanan finns inne. Det visade sig vara praktiskt, då Grodan hade en bajskorv som fastnat i pälsen, hon brydde sig inte ett dugg då jag sköljde rumpan på henne. Jag använder fortfarande bara K9 Aloevera, utspädd i en balja vatten, sen sköljer jag med slang utan munstycke, på pallen i duschen.

Det är härliga dagar nu när solen börjar komma fram och tom. värma lite. Det märker katterna som vill vara alltmer utomhus, antingen i sele eller i kattgården. Sakura har en sele som är väldigt enkel att ta på och sitter bra, det är en Tre Ponti Basic, där man bara stoppar i framtassarna och sen drar åt ett snöre med snörstopp, inga krångliga spännen. Funkar bra till långhår. Vi har bla. Trixie mjuksele med kardborrknäppning, som Silver föredrar och traditionell H-sele. Det märks vilken sele som katterna föredrar. En katt går inte i sele som en hund, man får vara en följare och vill man åt ett annat håll, så får man locka eller bära katten dit. Fördel att ha ett koppel på ca 3 m, om katten får busryck och vill springa av sig lite. Ha koll om barn går med katten, så den ex inte kryper under en altan, trasslar in sig och får panik. Går man en längre bit, kan det vara bra att ta med transportburen, om katten blir rädd eller korvar sig då man ska bära hem den. Vi har en speciell kattryggsäck, som de älskar och kan titta ut igenom. En del har speciella kattvagnar, som katter tycker det är mysigt att gömma sig i om ex. en bil eller hund kommer förbi.
Det är verkligen tunga dagar här, elände med kriget i Ukraina och mitt barn som inte kom in på den skola som hen önskade, min skrotiga kropp osv. så katterna får en att avleda tankarna på annat, riktiga vitaminpiller är de!

Vi kom hem med nattåget med en tidig julklapp från Göteborg, dagen innan lucia så flyttade Selkirk rex honan Stoneleigh hem till oss. Mandus döpte henne direkt till Sakura, vår lilla körsbärsblomma. En sån mild och go liten tjej, som håller på att acklimatisera sig nu i lugn och ro. Ihopsättningen med de andra katterna gick fint, de är försiktiga med henne och hon kan tydligt säga ifrån när hon vill vara ifred och inte orkar leka. Sakura är en blå lockig långhår, och jag är ganska säker på att hon är en lockig heterozygot eftersom hennes mor och ena bror är straight och andra brodern lockig. Fadern är lockig också och måste ha varit heterozygot av utfallet att döma (en homozygot hade givit 100% lockiga ungar). Stonelighs mamma är Tasselyckans Valkyria och pappa är Vanillas Charlestone. Hennes stamtavla består av i huvudsak solida dilutioner, dvs. helfärgade, non augoti (ej mönstrade såsom tabby, tigre mm) katter utan vitt i diluterade färger som fawn, blå, lila,  kanel osv. Det finns även Britter längre bak i stamtavlan som använts för utparning. Selkirk rex genen är inte samma gen som ger lockar hos ex. Devon rex, utan den är en egen gen för sig. Ja, nu bär det iväg direkt in i kattgenetikens värld, som är lika spännande som kaningenetik, tycker jag. Här finns mer intressant att läsa om Selkirk rex genetik