Så glad att jag är godkänd på Uppfödarettan, testet var inte alldeles enkelt, men det är ju bra att hålla hjärnan i trim när man blir äldre, sägs det. Kunskapstestet bestod av två delar och den andra delen var svårast, tyckte jag. men som tur var, behövde man inte alla rätt. De digitala träffarna med andra uppfödare och diskussionerna var nog det som gav allra mest, och förhoppningsvis kommer det flera sådan tillfällen i andra sammanhang framöver. En ganska intensiv kurs med mycket material och träffarna 1 ggr/vecka, 3 tim varje gång, tog en del tid, så nu ska jag unna mig att vila min lilla hjärncell och ägna mig åt mer praktiska sysslor i vår. Kursen anser jag vara helt nödvändig innan man bestämmer sig för att bli uppfödare, så jag är väldigt glad att Sverak skapade Uppfödarettan i syfte att kvalitetssäkra.

​I 7 veckor har jag kämpat på med en riktigt givande och gedigen kurs för främst kattuppfödare, men som är bra att gå för alla kattälskare. Den heter Ursa Minor och det är Campus Felinarium som har den. Kursledare har varit Dagny Dicken och Mia Isaksson, bägge mycket duktiga och kunniga inom kattvärlden. Jag har ju haft katt hela mitt liv, men det är så mycket nytt, då man hamnat inom raskattvärlden, med färger, stamtavlor och ems-koder. Det har varit mycket om kattens anatomi, hälsa, foder, kattuppfödning, berikning och sådant man bara måste kunna om man ska ha kattuppfödning. Kursen är internationell och kattuppfödare från hela världen gå den, vilket är glädjande då mycket handlar om kattvälfärd. Jag tycker att ju mer kunskap jag har om mina älskade pälsklingar, desto lättare är det att hålla dem friska och lyckliga. Det känns också tryggt att ha lite mer koll på raskattvärlden, ex. köper man en katt från ett annat land eller förbund, så är inte det lättaste att veta vad som gäller. Kattfärger är en hel värld för sig, med ems-koder, varianter och genetik.

Att starta kattuppfödning är mycket mer komplicerat än vad man kan tro, även om jag har erfarenhet från kaninuppfödningen och andra djur. Allra först skaffade jag stamnamn hos Sverak, anmälde mig till Pawpeds G1 kurs och anmälde mig till en mängd online föreläsningar om alltifrån kattgenetik, till foder och beteende. Jag har gått med i Brittsällskapet för att få specifika råd om just Britten. Trots att jag haft katt hela mitt liv, så har jag lärt mig massor av nytt! så kul! Det gäller att vara ödmjuk och ta råd från erfarna uppfödare då det finns mycket tyst kunskap som inte går att läsa sig till alla gånger tyvärr.
Det var inte självklart vilken ras jag skulle ha, då jag tycker att alla kattraser är så fina. Först var Skogisen på agendan, sen Persern och Brittisk långhår. Så hittade jag den sällsynta rasen Selkirk rex. Redan i Maj skulle få hem min första Selkrisk rex hona. Hon omkom tyvärr i en tragisk olycka hos uppfödaren och jag blev mer deppig av det, än vad jag kunde tro. Jag hade förberett mig så mentalt på att få hem en liten kattbebis, kanske min inre kattmamma hamnade i sorg. Sorgen utbyttes till glädje, då jag hittade en underbar Brittisk långhårshane Silver. Han har ett så underbart temperament och jag är helkär. Han kom in i vår familj precis i rättan tid, då tonåringen sov dåligt och behövde en vän nattetid och han behövde tryggheten, som nykomling, att få bo hos A på natten. 
Nu har han acklimatiserat sig och är en riktig buskisse, men ändå så mild och snäll. Jag har tom. hittat två honor nu också, och väntar med spänning på att följa deras utveckling hos uppfödarna!