Det var ett tag sen nu, de fick sitt nya träd och det blev omtyckt på en gång. Jag försöker hitta träd som är hållbara, samtidigt stadiga och mysiga. Det har hänt mycket sista veckan, just nu är vi i ett chocktillstånd och nu blir det enbart fokus på familj och hälsa en lång tid framöver. Katterna är superviktiga som terapikatter nu. 

Raraste Zinnia, hon är som Nalle Puh, hon bara är. Är nöjd med livet, är med i vardagen och har inga speciella krav. Hon har varit med och tagit hand om framför allt Barbros ungar, tvättat och vaktat, uppfostrat och varit ett föredöme. hon skulle blir den bästa mamman själv, hon tvättar sin favoritpälsboll varje kväll, så kärleksfullt, som det vore hennes egen unge. Just nu är planen att hon och Janson ska få en kull till våren, om allt går som det ska. Jag har funderat lite fram och tillbaka, det har varit ett väldigt utmattande kattungeår, så sen blir det förmodligen en lång paus med katteriet, då jag blir väldigt engagerad känslomässigt i varje katt och kattunge, vilket tagit väldigt mycket på krafterna, och jag är ju inte riktigt pigg sedan långt tillbaka. Det är väldigt givande, men också krävande, spännande, kostsamt och jobbigt att skiljas från kattungarna. Mycket administrativt arbete också, vilket jag tycker är kul. Precis som det är att föda upp kaniner och marsvin, ett stort ansvar, så jag är ju inte direkt förvånad över att jag är så trött, så jag måste utvärdera om jag verkligen orkar i längden. Det är en milsvid skillnad på att ha sällskapsdjur och fertila djur i flock. Det är också en mycket stor utmaning geografiskt, att åka så många mil för att hämta katter, köra på hälsokontroller, köra kattungar till vaccinering, köra och möta upp glada, rara och fina köpare. Jag är så glad att jag fått uppleva allt detta, att planera, läsa stamtavlor, gå kurser, utställningar osv. Jag beundrar de uppfödare som hållit på i många år, fått fram så fina katter, nu vet jag vilket enormt jobb det är. Jag är ju snart 55 år, fortfarande funkismamma och detta har hjälpt mig så mycket att skingra tankarna, när det varit svåra tider. Att ha huvudet och huset fullt med katter, finns det bättre antidepressiva? Inget är hugget i sten, kanske allt ser annorlunda ut i livet om ett år, jag tar en kull i taget och utvärderar sedan, det hade varit fantastiskt kul att få fram en egenuppfödd champion, colourpoint vitfläck innan jag slutar och bara få ha en fluffig flock med kastrerade gosbollar!