Nu har jag äntligen fått till en loga för katteriet, med hjälp av AI, men det var helt omöjligt att få en Perser och en Britt tillsammans, det blev en massa orange bollar då, så jag vet inte hur AI tänkte där. Men kul är det att trixa på lite i datorn, även om jag lagt ned en hel dag på att först hitta ett program, och sen få det att funka. Så detta får duga tillsvidare och jag är supernöjd i alla fall, då jag inte lyckas få till något snyggt själv. Jag undrar om det är någon som läser denna blogg? För att veta om jag ska fortsätta skriva, fast det är ju även bra för mina samlade anteckningar om katter, för min egen skull också. Jag lottar ut tre överraskningar, om ni använder kontaktformuläret och ger feedback. Sista April är senast datum!

Jag försöker summera det miljöarbete i katteriet som jag gjorde förra året:
- Insektsfodret Petgood gick sådär, de kräsna katterna åt dåligt och en del gick inte upp i vikt, så jag fick byta. Dock gillar grannens katter det, och mår bra på det, så det är är väldigt individuellt hur det funkar, och för en kastrerad katt kan det funka bra. Jag kommer att prova deras blötfoder då det kommer ut.
Nu använder jag i huvudsak Royal canin, för pälsarna, samt så känns det som en trygghet att veta innehållet alltid är detsamma, samt Pure Natural grain free, Bozita (svenska råvaror) och Mjau mjukmat. Under våren kör jag RC hairball mjukfoder. Jag kommer att gå ifrån Mush, då det är svårt med hantering av färskfoder till katt, som är känsligare än hund för bakterier. Vi måste även själva vara väldigt noga nu med sånt, pga immunförsvaret är sänkt. Däremot tror jag det är ett väldigt bra foder i övrigt.
- Peeweelådorna funkar bra, jag har fortfarande bara en, då en x- stor, men sonen har bara Peeweelådor till sina katter, vilket funkar utmärkt.
- Majsströ, Smily Eco corn chips, i lådorna funkar bra, det är accepterat av katterna och dammfritt. Enda nackdelen är att det kan fastna ordentligt i botten, men dammfritt överväger.
- Jag har en låda kvar med bentonitsand, då jag vill att kattungarna är van med olika sorters strö innan de flyttar, samt så föredrar en del av katterna att bajsa på den, då de vill dölja sin lukt ordentligt. Men jag gillar inte svårigheterna med hur hantera avfallet, och dammet, så jag får se om jag fasar ut helt i år.
- I år är det köpstopp på kattleksaker och annat som inte är nödvändigt för dem, jag pysslar ihop saker själv, som aktiverar dem. Jag kommer inte att skicka med fleecefiltar och köpta kattleksaker i kattungepaketen, istället blir det hemmasydda bäddar med deras namn broderade på. Lite mer exlusivt också, om jag får säga det själv.
- Jag kollar innehåll på ex. kattschampo, så det är miljövänligt.

Jag har själv gått över till en alltmer växtbaserad kost, så jag äter fisk och skaldjur någon gång i veckan, kött (Svenskt) någon gång i månaden och i övrigt så upptäcker jag den goda vegetariska menyn där det nu finns bra mat utan artificiella tillägg. Ex så är Gogreens ärtbaserade produkter mycket goda. 
Just nu ser jag fram emot egenodlade, näringsrika, ekologiska grönsaker, men det är så mycket snö kvar än, så det är långt bort till dess.
Summa summaru: Jag får kompensera för mina katter då det gäller maten, och ändring av kattströ gick mycket enklare än vad jag kunnat tro, bara man tar det eftersom. Jag tänker också i fortsättningen göra mer kattprylar till dem själva, av återvunnet material. Att göra nånting för miljön är bättre än inget alls, så good enough.

I helgen som var, deltog jag i ett mycket bra webbinarie som faktaspäckat tog upp akutvård för katt. Att inte kunna gå igenom detta praktiskt, är förstås en nackdel, men jag kommer att träna lite på att ex. ta pulsen och räkna andetag på katterna. Även träna lite HLR på mjukdjur för att få en känsla av rätt grepp och tryck. Att bara veta vad jag ska göra i en paniksituation, gör mig lugnare, då det är många mil till veterinär här i norr, som kanske just då är upptagen med ett annat djur i akut situation. Det absolut viktigast för mig är att djuret inte ska lida, och då har jag en plan mentalt, vad som ska ske vid olika åkommor. Detta för att jag, med flera, även har en begränsad börs. Detta är nu ett högaktuellt ämne, då det inte finns någon gräns för vad veterinärkostnader, trots försäkring, kan kosta.
Jag törs knappt räkna ut vad de senaste årens veterinärkostnader gick på, men min buffert är slut och jag samlar till en ny. Jag har bara en liten pension att leva på, köper inget onödigt, vare sig kläder, nöjen eller resor. Så jag måste också vara mentalt förberedd på att jag inte kanske kan rädda livet på mina husdjur om det blir över ett visst belopp. Denna etiska och filosofiska ståndpunkt, kan bara var och en ta ställning till, det finns ingen mall för sånt. Mina djur är mina vänner och jag är beredd att prio bort mycket annat, men det kanske inte någon annan kan göra, alt. så har man en bra lön och geografiskt tillgång till bra specialistvård. Det är många faktorer som spelar in.
Jag har har en mycket bra kontakt med min närmaste veterinär, om vad som är djurets bästa och vad behandlingar kostar. Jag vet att min veterinär enbart ser till djurets bästa och inte tar ut en krona extra i onödan, och jag rekommenderar att man skapar en sån kontakt.
Ex. Gick det på ca 6000 kr utöver det försäkringen betalade, då jag på jourtid åkte in med Barbro förra året, då jag misstänkte att ungar fanns kvar i magen, då hon hade så kraftiga värkar, vilket det dock inte gjorde. För någon månad sen behövde ett av marsvinen röntgen och avlivning pga stor urinsten, det gick på drygt 2000 kr. Ett snabbt beslut tillsammans med vet och son, att inte operera, då sövning och rehab av marsvin efter stor operation är svår och då han hade mycket ont, och skrek varje gång han skulle kissa.
Jag har själv akut behövt avliva djur, ex bröt en höna benet förra året samt så föddes två av Grodans ungar med öppen buk och tarmarna utanför. Där fick jag snabbt fatta beslutet att själv ta bort dem så Grodan fick föda klart i lugn och ro och ta hand om sina friska ungar.
För mig som haft djur till självhushåll, är det mer naturligt att, utan stress och lidande, nacka en höna eller kanin. Det låter krasst för de som inte är bekant med att vara mitt i naturen och nära liv och död, men även om jag mår väldigt dåligt av det, så får inte ett djur lida, för att jag är handlingsförlamad. Jag vet vad jag klarar och inte klarar av, med min utbildning och stöd av jordbruksverkets regler. En katt kan jag inte avliva själv, förutom då Grodans nyfödda som var på väg att bli änglar de närmaste minuterna. Det kommer för alltid att sitta på näthinnan, men alltid mitt ansvar, mina djur.
Jag rekommenderar också att ta eget ställningstagande för vad som är möjligt för en själv som individ, hur djurets liv kommer se ut efter behandling; kommer den att ha ett fortsatt lidande, prognos? vet jag om mitt djur har ont? Ofta döljer de sin smärta.
Att iaktta sitt djur noga, då den är frisk, skapa band och lära känna sin vän, gör det lättare att avgöra om något är fel, och ditt djur vågar även visa om den inte mår bra. Djuren är helt i våra händer. För min del så handlar det dels om att skaffa mig så mycket kunskap som möjligt, som gör det lättare att fatta beslut, dels att fatta beslut så snabbt som möjligt.
Att lägga ut frågor på sociala media, kan i bästa fall ge bra svar men i sämsta fall blir det hat och mängder av orimliga åsikter som inte går att sortera. Har man en ex. försäkring i Sveland, så ring i första hand deras vårdguide istället, där proffs svarar. Är läget akut, så ha journumret i mobilen, så det går fort att ringa. Är man i panik, så är det svårt att tänka klart, därför är det bra med akutlåda, mental plan för vad man tar ställning till om det blir en dyr och för djuret, plågsam rehab och öva på livräddning.
Det här blev ett långt inlägg, men det är ett jättsvårt ämne, som jag funderar ofta på. Det är som sagt individuella beslut om våra kära husdjur, men alltid med grundtanken om att de inte ska få lida i onödan.