Här är King Gidorah och Anguirus, brorsor men ändå ganska olika varandra. King Gidorah, den röda hanen, har en selkirk-rex gen, alltså heterozygot genuppsättning. Anguirus, colorurpointhanen, har dubbla Selkirk rex gener, alltså homozygot genuppsättning. Det gör att King Gidorah har lite fluffigare lockar och ett mer chunky utseende som sin far Mr Jones. Anguirus är lik sin mor, mer kompakta lockar utan underpäls och mer "Devon rex-look alike", lite smalare kroppsbyggnad och större öron, lite kalare runt öron och mage. Heterozygota har pälsar som de flesta långhår; bör kammas och badas regelbundet för att undvika tovor.  Min erfarenhet är att homozygota har en mer lättskött päls, som inte tovar och släppar väldigt lite hår. Jag kan också tycka att jag är mindre känslig för pälsen, är dock inte allergisk, men kan reagera på en del andra pälsar. En del homozygoter kan tidvis bli nakenkatter, då de släpper nästan alls päls samtidigt, vid pälsbyte. Hittills har aldrig Barbro gjort det, hon har en underbart lättskött och mjuk Bukowskinallemjuk päls. Som jag förstått så är heterozygota idealet på utställning, men jag vet flera homozygota champions, så det går lika bra. Homozygota används i fördel vid kontrollavel med Britter, då alla ungar får lockar, de blir alla heterozygota.
Jag går inte in mer på avelsgenetiken, det behövs lite pedagogiska bilder för att förklara det. I Grodans kull kan man se ett ex. på utfall då två heterozygota paras; det kan bli både lockiga och släthåriga.
Jag har inte träffat på så många andra Sellisar, så det här är mina egna katter och erfarenhet kring pälsvarianterna. 

Jag har pysslat på idag och försöker få till en fin logga. Det här är en början i alla fall, då mina fotoredigeringskunskaper är minst sagt rostiga. Silverfluffisen står som modell, sen är det tänkt att jag ska få till en mer neutral logga, då jag inte vet ännu var min uppfödning leder, då det gäller färger och ras. Det kommer katterna få bestämma. Jag har lärt mig det, från kaninuppfödningen, det kan finnas en tanke om en viss önskefärg/ras, men så dyker det upp utmaningar och nya vägar som leder åt ett annat håll. Grundtanken är alltid hälsa och temperament samt en avel som för raserna framåt. Jag avlar inte bara för min egen skull, visst, att få fram en champion hade varit kul, men jag vill även kunna erbjuda andra uppfödare en fin rastypisk avelskatt från min kull, som kan föra deras avelsprogram framåt. Det är även viktigt med bred genbas, för på så sätt undviker man sjukdomar osv. Då kan färg komma ganska långt ned på priolistan. En bra katt är en bra katt oavsett färg, har jag sett att någon uppfödare har som motto. Oavsett avel eller sällskap, så är de älskade husdjur och livskamrater <3 Nu längtar jag och katterna väldigt mycket efter en snöfri backe, så vi kan gå på äventyr! Igår lyssnade jag på föreläsningen I huvudet på en Britt, Susanne Hellman som är känd kattbeteendeexpert. Föreläsningen var ordnad av Brittsällskapet. Så mycket intressant om kattens beteende, så det får jag göra ett eget inlägg om. Om kattens olika personlighetstyper mm. Till dess, så studera din katt, alla små detaljer i kroppspråket, och fundera på vad den tänker och säger till dig. Mycket mer än man kan tro!

Vi kom hem med nattåget med en tidig julklapp från Göteborg, dagen innan lucia så flyttade Selkirk rex honan Stoneleigh hem till oss. Mandus döpte henne direkt till Sakura, vår lilla körsbärsblomma. En sån mild och go liten tjej, som håller på att acklimatisera sig nu i lugn och ro. Ihopsättningen med de andra katterna gick fint, de är försiktiga med henne och hon kan tydligt säga ifrån när hon vill vara ifred och inte orkar leka. Sakura är en blå lockig långhår, och jag är ganska säker på att hon är en lockig heterozygot eftersom hennes mor och ena bror är straight och andra brodern lockig. Fadern är lockig också och måste ha varit heterozygot av utfallet att döma (en homozygot hade givit 100% lockiga ungar). Stonelighs mamma är Tasselyckans Valkyria och pappa är Vanillas Charlestone. Hennes stamtavla består av i huvudsak solida dilutioner, dvs. helfärgade, non augoti (ej mönstrade såsom tabby, tigre mm) katter utan vitt i diluterade färger som fawn, blå, lila,  kanel osv. Det finns även Britter längre bak i stamtavlan som använts för utparning. Selkirk rex genen är inte samma gen som ger lockar hos ex. Devon rex, utan den är en egen gen för sig. Ja, nu bär det iväg direkt in i kattgenetikens värld, som är lika spännande som kaningenetik, tycker jag. Här finns mer intressant att läsa om Selkirk rex genetik