Här är en av ungarna från Krusbärs kull, på bilden ca 4 dagar. Jag tar upp dem i lådan, då jag städar. Är så rädd att någon skulle råka följa med ut till gödselhögen av misstag. De älskar att gömma sig i höhögarna. Både Lunkarya och Teddymarsvinen har sina egna rexgener, precis som Selkirk rex. De generna skapar lockarna. Lunkaryan, den enda Svenska marsvinsrasen, ska inte utparas med andra marsvinsraser, då det tar många generationer att få till pälsen igen. Den blir långhårig, så har man den som sällskap, kan man hålla den nedklippt, så behöver man inte kamma lika mycket eller riskera att pälsen släpar och blir smutsig. Bästa är att kamma minst 2 ggr i veckan, gärna med en speciell antistatisk lite glesare plastkam, man kan reda ut försiktigt med fingrarna först. De kan behöva ett bad ibland, speciellt runt rumpområdet, måste man kolla så det inte samlats smuts. Till vardags använder jag K9 Aloe vera schampo, samma som jag har till katterna. Det är en supermysig och vänlig ras, som jag hade för många år sedan, och är så glad att jag hittade igen. 

Den här natten/morgonen har varit tuff med bl a svår värk pga artros och så är det ju det skojsiga klimakteriet. "The manypaws". Jag var helt slut innan värktabletterna hjälpte och ledsen för att allt trädgårdsarbete jag planerat, inte blir av. Kom på att jag fick en jättefin morsdagspresent i förskott av förstfödda; Cat power. Satte mig att läsa den, med en kopp kaffe och katterna. Det handlar om hur katten läker oss på många olika vis. Det finns många forskningsstudier som tas upp som exempel i boken. Gamla, unga, sjuka, traumatiserade; katten ger villkorslös och helande kärlek genom att bara finnas där vid en ledsen och ensam människa. Besök på kattcafe skrivs ut på recept, vårdkatter finns och katter visar vägen till avslappning och meditation. Att titta på katter på ex You tube och instagram, ger oss mindre ångest och minskar irritation och stress. Britter och Selkirk rex är raser, har jag märkt, som passar extra bra, då de är tysta, lugna, vill vara med och bredvid samt inte har så stort behov av aktivering som många andra raser. De är nöjda om de får vara med i vardagen och inte behöver vara ensamma så mycket. De är förstås individuella som vi alla varelser är, men generellt kan jag nog tycka att de passar extra bra som vård och terapikatter. 

Nu är Barbros och Mr Jones Kaijukull 3 veckor, ingen behöver flaskmatas och de har fått flytta ned till köket från alkoven, för socialisering och smakportioner. De är så härliga individer, små personligheter, var och en, och så mysigt att sitta i kattungehagen med dem och gosa in sig i deras krusiga, mjuka lammpälsar. Några har redan lyckats klättra över bolådekanten, för att upptäcka världen utanför, så jag tog bort den, så de lättare kommer tillbaka in i boet igen.
Jag har tagit lite individuella bilder på dem, och det är som att vara naturfotograf, långt tålamod och en bild av hundra blir ok, dock ett mycket kärt besvär då kattungebilder är det sötaste som finns!
Nästa helg har jag möjlighet att ta emot besök för att tinga kattunge, i övrigt går det även med kontakt via mail, och messenger, om man bor långväga ifrån. Som jag förstått har de ett svagara immunförsvar efter 4 veckor fram till 8 veckor, då de ska vaccineras, samt så behöver Grodan lugn och ro inför sin kull som väntas i början på Juni. Hon är inte lika intensiv i val av bolåda, ligger mest och sover och äter. Jag tror hon tar högtalarkartongen i vårat sovrum. Klokt val tycker jag. Vi gissar antal kattungar, ca 3 st. Hon är inte lika stor som Barbro var.

Åkersborgs Tinchi Tamba point aka Zinnia, fick den 13/5, en EX 1, i kattungeklass. Hon har exellent huvud, kropp, päls osv. Bara lite för mycket teckning på kroppen, men det bleks nog med åldern, en petitess enl. min mening, då Zinnia är en sån rastypisk och lugn tjej, samt kommer att växa i ett par år till. Det var mycket fin kritik tycker jag, så jag är supernöjd. Zinnia blev supertrött och sov sig sedan igenom resten av dagen, i kattigloon. Domare var Elin Hoffman. En dag räckte för både Zinnia och mig, det var riktigt kul att få träffa andra utställare och uppfödare och prata katt. Det var också kul att barn kom fram och tyckte hon var söt och skulle rösta på henne som publikfavorit. Vann gjorde Curly catastrophs Palt, en mycket fin Selkirk rex hona som har samma far som till min första Brittkull. Alltså ett lyckat utparningspojekt. Jag kunde även göra en liten insats för klubben, med lite volontärarbete. Dock är det ett duktigt gäng som gör väldigt mycket mer för att få till en sån pass stor och fin utställning, stor eloge till dem!

Åkersborgs Tinchi Tamba Point aka Zinnia, snart 6 månader. Hon vill vara i kattgården mest hela dagarna nu, när det är fint väder. Jag har mer planer för att inreda kattgården i sommar, så de får ännu mer att upptäcka. Leif har satt upp ännu en sittplatta på klätterträdet nu och kattlådan är på plats, så de kan gå på utedass. Det funkar bäst med träpellets i den. Jag tog fram min gamla Canon, blir alltid bättre bilder med den, även om det tar tid att överföra dem till datorn. Har nog tänkt att fortsätta med det, och minska min tid på sociala medier, lägga mer tid på djuren här hemma. Så även om det blir långt mellan gångerna med uppdateringar på Instagram, och ni väntar otåligt på kattungebilder, så vet ni att de kommer.

Katteri SE*Backtimjans har fått sin första Selkrik rex kull, 7 små underbara krullisar i varierande färger är födda av stolt och duktig mor. Barbro tar hand om dem så väl och alla mår bra. Jag stödmatar lite, precis som jag gjorde med Mysans kull, då det är en stor kull för en förstagångsmor, som behöver avlastning. De har varit lite oroliga och skrikiga, alla har inte hittat favvotutten, det är lite syskonbrottning om dem. Ungarna äter tacksamt ur flaskan, så de verkar behöva lite extra, deras små starka tassarmar håller i mina fingrar medan jag matar, så det är väldigt mysigt. Vägning får utvisa sen, hur det går. 
​De föddes mellan 12 på natten och 5 på morgonen, och hon ville hålla tass hela vägen. Jag är rörd och tacksam för det förtroendet. Hon valde först kattgrottan att föda i, trångt men det funkade om jag la de som kommit ut, på värmedyna, i utdrivningskedena. Sen valde hon en kattong förstås, även den något för liten. Bolådan accepteras inte än, det visar hon tydligt genom att sitta utanför den och morra, då jag lagt in kattungarna efter vägning och matning, så hon får bestämma, så hon känner sig trygg.
Då hon hade eftervärkar ganska lång tid efteråt, så misstänkte jag att alla ungar inte kommit ut. Det vara bara att ta hela lådan och åka in till distriktsjouren för en röntgen. Inga kattungar kvar, endast en stor bajsklump i magen; hon var förstoppad. Nu har hon även fött ut den enorma bajsklumpen, att äta moderkakor driver på magen, som tur är. Jag har dock inte sett att alla 7 moderkakor kommit ut, såg henne äta 3 st och 2 tog jag bort, dock kan det vara svårt att se vad som händer i en kattgrotta mitt i natten. Veterinär tyckte inget mer fanns att göra nu, bara ha koll om hon skulle bli dålig med feber. De kan även resorberas utan problem också. Nu är det inga fler värkar, allt är lugnt och Barbro myser verkligen med sina bebisar. Själva digivningen framkallar hormoner som hjälper till att driva ut ev. rester ur livmodern. Jag är så glad att allt gick bra även denna gång, so far, so good. Uppdateringar med bilder kommer under fliken kullar samt på Instagram framöver.