Kattens förlossning

Detta är Bamsekullen, alldeles nyfödda. De är då växelvarma; poikiloterma och beroende av varandra, mamman och en varm bolåda, för att överleva. Igår var jag med på föreläsningen Förlossning och den nyfödda kattungen med veterinären Ulrika Hermansson. Det var en gedigen och faktaspäckad föreläsning med mycket veterinärmedicinska termer,  så det gällde att ha huvudet på skaft för att hänga med. (Viktigt med exakta termer då det kan bli missförstånd om fel ord används i ett kritiskt läge då allt ska gå snabbt hos vet.)
Problem som hypoxi, hypoglycemi, hypotermi, hypovolemi, hypokalcemi och en mängd annat som kan dyka upp kring förlossning och kattungar som är viktigt att ha med sig, gick Ulrika igenom. Men också viktigt när man kan vara lugn och när det är dags för veterinär. Ju mer man är påläst, desto mindre risk för att utsätta djuren för lidande i onödan och desto tryggare blir man själv, vilket är viktigt för mammakatt, då hon behöver en trygg och harmonisk doula.
Denna föreläsning ger mig mer verktyg, mer detaljer vad jag ska titta efter vid komplikationer, kattungar som inte är friska och om veterinärvård behövs. Ju mer jag som uppfödare kan göra själv, ger också mer avlastning för en redan hårt belastad veterinärkår, tänker jag. Jag måste också ta ansvar för att ta obekväma beslut, vilket flera deltagare tyckte var en lättnad att få lyfta i frågestunden,
I uppfödarettans veckodiskussioner har vi gått igenom enormt mycket, som erfarna uppfödare framförallt delat med sig av. Som inte finns att läsa sig till, den s.k tysta kunskapen. Jag är tacksam för det och fyller mina pärmar med anteckningar men hoppas förstås att det kommer att gå bra också med framtida kullar. Min absoluta grunddrivkraft, trots allt läskigt som teoretiskt skulle kunna dyka upp, är att ge nya kärleksfulla familjer en vän för livet, för det vet vi hur otroligt mycket det betyder.