Nu är det mycket väntans tider. Jag fortsätter mitt sökande efter en Brittisk långhårs hona, ännu är ingen tingad. Jag hoppas och hoppas, även på att mina perenner ska blomma, att min nya Dvärgvädurshane lyckats para honorna. Mycket huvudbry, läser stamtavlor, räknar ut utfall av färger, läser om potatissorter då jag är provodlare för Sesams potatisskrå, bevarandet av gamla potatissorter. Hittar inte något liv i år av Bergsvallmon, så jag måste nog skaffa en ny planta av den. Verkligen en vacker blomma! Är det något jag lärt mig genom åren, så är det tålamod. Har också lärt mig vad jag tycker om att pyssla med, och det är just detta; Djur och odlingar, det är så välgörande.

Det är inte alldeles självklart att jag ska föda upp kaniner och katter, det finns mycket våndor kring detta också. Jag födde upp angorakanin ett tag, för att spinna eget garn av deras ull. Helt underbar och mjuk ull som jag gjort många varma lyxiga plagg av. De klipptes under avslappnande former, och var aldrig stressade. Som många vet, så funkar det inte så i andra delar av världen, där de oftast rycks av pälsen, vilket är mycket smärtsamt! De måste klippas var 3:e månad, annars går deras ämnesomsättning ned så mycket att de slutar äta till slut. Det fick jag hålla koll på och ibland klippa tidigare om jag såg att de fick sämre aptit. Den information samt hur man ska klippa och sköta m.m följde alltid med köparen. Angoran är en ullproducent som ger världens lyxigaste ull och har en underbar mentalitet. De måste bo torrt, med underlag av halm och hö, annars tovar ullen ihop. Då vi flyttade hade jag bara tillgång till uteburar plus att jag då hade så stora hjärtbesvär, att jag bestämde mig för att sluta med angoran, då jag inte orkade. Mina fina avelsdjur tog en annan kunnig uppfödare hand om. Saknar dem väldigt mycket! En dag såg jag en fråga på en fb-sida om en tovig angora. Tydligen hade köparen inte fått någon som helst info. om hur den skulle skötas, och hon var helt förtvivlad, för kaninstackaren var helt igentovad. Det visade sig att den gick lös utomhus med andra kaniner. Jag erbjöd mig att hjälpa till med klippningen, men ägaren orkade inte köra hit, så jag hoppas det gick bra för kaninen. Vet ej heller vem som sålt den till henne, och sånt gör att jag i min tur blir fundersam om hur sjutton man gör som uppfödare för att undvika att folk buskavlar för profit och sen inte tar sitt ansvar? Ska jag sälja en katt till sällskap, är det svårt för mig att bestämma och kontrollera att den personen kastrerar sin katt. Det handlar om förtroende mellan säljare och köpare, och jag hoppas jag ska slippa detta som kattuppfödare och att köparen frivilligt hör av sig då katten är kastrerad eller om den måste omplaceras.

Att starta kattuppfödning är mycket mer komplicerat än vad man kan tro, även om jag har erfarenhet från kaninuppfödningen och andra djur. Allra först skaffade jag stamnamn hos Sverak, anmälde mig till Pawpeds G1 kurs och anmälde mig till en mängd online föreläsningar om alltifrån kattgenetik, till foder och beteende. Jag har gått med i Brittsällskapet för att få specifika råd om just Britten. Trots att jag haft katt hela mitt liv, så har jag lärt mig massor av nytt! så kul! Det gäller att vara ödmjuk och ta råd från erfarna uppfödare då det finns mycket tyst kunskap som inte går att läsa sig till alla gånger tyvärr.
Det var inte självklart vilken ras jag skulle ha, då jag tycker att alla kattraser är så fina. Först var Skogisen på agendan, sen Persern och Brittisk långhår. Så hittade jag den sällsynta rasen Selkirk rex. Redan i Maj skulle få hem min första Selkrisk rex hona. Hon omkom tyvärr i en tragisk olycka hos uppfödaren och jag blev mer deppig av det, än vad jag kunde tro. Jag hade förberett mig så mentalt på att få hem en liten kattbebis, kanske min inre kattmamma hamnade i sorg. Sorgen utbyttes till glädje, då jag hittade en underbar Brittisk långhårshane Silver. Han har ett så underbart temperament och jag är helkär. Han kom in i vår familj precis i rättan tid, då tonåringen sov dåligt och behövde en vän nattetid och han behövde tryggheten, som nykomling, att få bo hos A på natten. 
Nu har han acklimatiserat sig och är en riktig buskisse, men ändå så mild och snäll. Jag har tom. hittat två honor nu också, och väntar med spänning på att följa deras utveckling hos uppfödarna!