Nu blev det tvärkallt, -10 och varken katterna eller jag har lust att vara utomhus. De vill att man öppnar dörren, så de kan kika ut, sen skakar de på tassen, vänder och går in igen. Här är en sommarbild på Madamen/Barbro i kattgården, det är sånt man får leva på nu under vintern; minnen som värmer. Hon har fått tillbaka självförtroendet efter att Mysan flyttat och älskar att leka med Bamselina, hon är så försiktig med henne. (Har fått uppdateringar om Mysan också, hon använder tydligen den gamla vävtapeten i gillestugan hos föräldrarna, som klättervägg och har varit lite orolig i början nattetid, men lugnare nu, kommer och gosar och verkar känna sig hemma. De är mestadels hemma så hon behöver inte vara ensam) Nu är Barbro 9 månader och har blivit ganska stor, större än Grodan. Får se hur det blir nästa år, om hon kommer att få kull före Grodan, som jag tycker kan växa lite till. Jag hade först tänkt ta en kull med Grodan och Mr Jones, men är lite tveksam, får se hur jag gör då han gjort sin HCM-scanning. Det hade varit bra med en utparning istället, för att skapa nya linjer, då Grodans och Madamens far visat sig ha väldigt mycket avkommor. Ingen passande hane finns tillgänglig häromkring just nu, det "tåget" har gått, då måste jag åka till södra Sverige. Det är verkligen inte lätt med uppfödning, planer för långt i framtiden, fler generationer, för hela rasens skull. Så kan tankarna gå (runt runt) för en uppfödare. Men jag behöver proppa huvudet fullt med provparningar nu, och ha famnen full av gosekatter, för att inte bli deppig av kyla och mörker.

Jisses , vad jag måste stålsätta mig, att inte behålla Bamselina. Så fin, go, snäll knäkatt. Men jag vet att jag måste begränsa mig, och fokusera på selkirkrex aveln nu.( Det var nog svårt som kaninuppfödare, då jag hade tre raser, att få till avelsplaner för dem, då är det ändå mindre problem med platsbrist där.)
Idag var det så soligt och härligt, så hon fick vara i kattgården en stund. Det har mest bara regnat i en månad, så det har inte varit läge att går ut.
Så cool tjej, som satt där rofyllt och kollade in fåglarna. Hon är den enda som är kvar nu av Bamsekullen, Brummelisa flyttade igår till Piteå, till ett trevligt yngre par, som ville ha en kompis till sin Britt. De blev kompisar direkt, vilket glädjer mig. Det är nog ganska typiskt Britten och Selkirk rex som raser, att vara social och acceptera kattkompisar. Det finns ju undantag förstås och hormoner kan spela in. Men det jag hittills sett hos dessa raser, är att de är lugna, tysta och tålmodiga, så de funkar bra i flock, åka bil, på utställning, vara innekatt (med utevistelse i kattgård/sele.
Bamselina är faktiskt den enda hittills som överhuvudtaget jamar riktigt. Vi kan sitta och småprata då jag pysslar med något i köket, hon svarar på tilltal inifrån sin kattgrotta, där hon har koll på läget. Annars kuttrar, småpiper eller liksom bräker de som högst. Undantaget vid löp, då hörs det ordentligt. 
​Nä, nu måste jag ta tag i att uppdatera annonser, det här går ju inte!

Nu är några Gotlandskaniner i höstkullen redo att flytta (8 v), jag kan rekommendera bla. denna snygging, stor kille med blågul japanteckning. Genbanksintyg medföljer. Kan ev. säljas till sällskapshem också. Mer bilder kommer senare på dem. De hade inte tid sist, väldigt upptagna med att tugga på mina stövlar. Förutom stövlar, får de hö, helhavre och lite Selective Junior. Jag har inte gett dem fri tillgång på kraftfoder, för jag vill göra ett utval på de mest lättfödda individerna som är lämplig för vidare avel. Det är vitsen med lantraser, de ska klara sig på knappa resurser, som de kriskaniner de är. Ett bra hö är dock alltid grunden, det finns alltid fri tillgång till, samt gnagkvistar. I framtiden kommer härdiga lantraser och odling av gamla kultursorter vara avgörande för vår överlevnad, i den klimatomställning vi nu gör.