Nu blir det ett låååångt inlägg!
Som vanligt, har kattklubbarna arrangerat intressanta digitala föreläsningar i vår och jag har varit med på några utvalda:
- HCM Hypertrofisk cardiomyopati,med vet. Jens Häggström, Professor och kardiolog vid SLU.
Mycket intressant om vilka typer av HCM som finns och när katterna ska scannas m.m. Det är ex. ingen ide att scanna före 1 års ålder, då HCM sällan utvecklats före det och ej heller senare än 8 år, då det är svårt att utröna om hjärtfelet verkligen beror på något annat än ålderdom. Viktigt att scanna, för att få HCM-fria linjer i stamtavlan. Har man väl använt en avelskatt som visar sig ha HCM, och som fått ett par kullar, så är det inte kul alls för någon, vare sig katt, kattägare, andra uppfödare eller aveln i stort.
Symtom på en katt med HCM kan vara att de är trötta, får dålig aptit och andas med öppen mun, då de inte får till sig syre tillräckligt. Om katten hastigt avlider, kan det vara ide med en obduktion, då det inte visar symtom alla ggr. Uppfödare är numera duktiga på att scanna. Tyvärr vanligare med HCM i en del andra länder, där det inte scannas. HCM drabbar alla raser, även huskatter och blandraser. Nu mina egna åsikter:
För oss uppfödare här i Norrland är de stora utmaningar med att få tag på en tid för scanning hos veterinär, då köerna är långa till Nilsfors scanningar (han har ändå mycket långa dagar) och oftast långa resor, då vi kan behöva åka ända till Piteå om ingen tid finns (65 mil t or). då måste man även plussa på med utgifter för alla andra långa resor för inköp av avelskatt, åka till hanar för parning, andra undersökningar , utställningar mm, så blir det stora kostnader! Jag vill naturligtvis ha en katt som genomgått alla tänkbara tester inför avel, men det ska även vara rimligt. En honkatt som inte har en släkting med HCM, skulle kunna scannas färre ggr i livet, än hankatt som ger fler avkommor? En katt med HCM i linjerna måste så klart scannas noggrant enl. Pawpeds rek. Lite att fundera på.
- Från könsmognad till dräktighet med vet. Ulrika Hermansson som är doktor i husdjursreproduktion, specialist på hundar och katter.
Hon tog även upp de problem som kan uppstå under löp och dräktighet, många frågetecken rätades ut.
- Kattens tarmparasiter med vet. Cecilia Alsmark, Uppsala Universitet. Om Tritrichomonas foetus, Giardia lamblia, Cryptosporidium felis och isospora spp. (De två sistnämnda är inte vanliga i Sverige.) Symtom, behandling och prognos. Viktigast att vi uppfödare kan vara öppna med om vi fått in det i uppfödningen och att vi håller nyinköpta djur i karantän och testar dem innan vi släpper ihop dem med de andra. (Jag skickade in test för alla sorter till SLU då en av katterna fick diarre, och det var u.a. Skönt att veta!) Även att vi inte låter någon klappa katten på ex. utställning, utan att sprita händerna först)
- I huvudet på en Britt, med Susanne Hellman Holmström. Om kattens beteende, vilket jag bara måste göra ett eget inlägg om, då det är ett outsinligt kunskapsområde! Föreläsningen ordnades av Brittsällskapet, vilket var mycket trevligt då Susanne fött upp Britter tidigare.
- Träffar med Björkstakatten, mest om utställning, som nu äntligen är på g igen efter Pandemin. Alltifrån vad man kan hjälpa till med  på utställningsdagarna och hur man anmäler och ställer ut sin katt. Jag ska ställa ut Grodan i Maj, och skriva om min nybörjarupplevelse kring det sen.

Nu kommer jag ägna resten av våren fram till Juni med kursen Ursa Major, som äntligen kommit på Svenska. En avancerad kurs i kattgenetik, om färger och sjukdomar, som arrangeras av Campus Felinarium.
Jag väntar även på att få gå Sveraks nya kurs Uppfödarettan, som ska komma nu under våren 2022. Jättekul att få förkovra sig, hoppas jag kan och har möjlighet till det i många roliga år framöver.

Nu är Mysan HCM-scannad och resultatet var u.a. Veterinär Lennart Nilsfors var hos Reginas veterinärklinik i Övik, och det blir fort fullbokat, så jag hade tur som fick tid! Annars hade jag fått åka ända till Piteå, vilket inte hade känts så kul i det här snöovädret som varit i några dagar nu. Mysan har haft sitt första löp, sjungit och kvittrat, så nu håller jag tummarna för att hennes tilltänkta blir redo nu i vår. I så fall kan det bli chokladsköldpadd och röda kisseungar, med och utan vitfläck, enbart korthår. Jag ska gå en genetikkurs nu i vår, så då blir jag förhoppningsvis lite klokare på färggenetik.
Mysan är en sån klok kisse, hon vet vad som är farligt eller vad som inte är tillåtet, och tacklar bort andra katter som är väg upp på vedspisen eller klöser på fel ställe. Hon kommer bli den bästa mamman, tror jag.

Jag hade tänkt låta kaningården stå tom, men det gick ju inte, så här är hon: Billstabergets Optima, en blå Gottishona. Så trevlig och mild tjej. Det känns riktigt kul, och nu ska vi försöka göra tak över kaningården, så man slipper värsta snöstormarna i alla fall. Men jag hade förstås allra helst haft ett uppvärmt kaninhus vintertid. Hade tänkt att ansöka om att bli genbank för Gotlandskanin och Mellerudskanin, det är flera krav som ska uppnås, så det är inte gjort i en handvändning. Jag vill måna om dessa härdiga, friska lantraser som inte behöver köpefoder och därmed är viktiga för kristider. Jag tycker det också känns bra att få ett slutet system i mina odlingar med egen jord och gödsel från kaninerna och hönsen. Det har varit mycket problem förra året med köpejord som förstört odlingar, då det visat sig innehålla pyralider, en form av bekämpningsmedel. Tom. i ekologisk plantjord.
Jag har verkligen saknat kaninens hötuggande, så rofyllt och mysigt. Har haft häst i så stor del av mitt liv, och tycker kaninen är ett fullvärdigt substitut till hästarna. Hötuggandet, de kan hoppa hinder och så snälla och mysiga. Katterna fyller förstås samma funktion, så jag har verkligen funnit mina favoritdjur och livskamrater och är så tacksam för att jag har möjlighet att kunna ha dem.