Den här natten/morgonen har varit tuff med bl a svår värk pga artros och så är det ju det skojsiga klimakteriet. "The manypaws". Jag var helt slut innan värktabletterna hjälpte och ledsen för att allt trädgårdsarbete jag planerat, inte blir av. Kom på att jag fick en jättefin morsdagspresent i förskott av förstfödda; Cat power. Satte mig att läsa den, med en kopp kaffe och katterna. Det handlar om hur katten läker oss på många olika vis. Det finns många forskningsstudier som tas upp som exempel i boken. Gamla, unga, sjuka, traumatiserade; katten ger villkorslös och helande kärlek genom att bara finnas där vid en ledsen och ensam människa. Besök på kattcafe skrivs ut på recept, vårdkatter finns och katter visar vägen till avslappning och meditation. Att titta på katter på ex You tube och instagram, ger oss mindre ångest och minskar irritation och stress. Britter och Selkirk rex är raser, har jag märkt, som passar extra bra, då de är tysta, lugna, vill vara med och bredvid samt inte har så stort behov av aktivering som många andra raser. De är nöjda om de får vara med i vardagen och inte behöver vara ensamma så mycket. De är förstås individuella som vi alla varelser är, men generellt kan jag nog tycka att de passar extra bra som vård och terapikatter. 

Nu är Barbros och Mr Jones Kaijukull 3 veckor, ingen behöver flaskmatas och de har fått flytta ned till köket från alkoven, för socialisering och smakportioner. De är så härliga individer, små personligheter, var och en, och så mysigt att sitta i kattungehagen med dem och gosa in sig i deras krusiga, mjuka lammpälsar. Några har redan lyckats klättra över bolådekanten, för att upptäcka världen utanför, så jag tog bort den, så de lättare kommer tillbaka in i boet igen.
Jag har tagit lite individuella bilder på dem, och det är som att vara naturfotograf, långt tålamod och en bild av hundra blir ok, dock ett mycket kärt besvär då kattungebilder är det sötaste som finns!
Nästa helg har jag möjlighet att ta emot besök för att tinga kattunge, i övrigt går det även med kontakt via mail, och messenger, om man bor långväga ifrån. Som jag förstått har de ett svagara immunförsvar efter 4 veckor fram till 8 veckor, då de ska vaccineras, samt så behöver Grodan lugn och ro inför sin kull som väntas i början på Juni. Hon är inte lika intensiv i val av bolåda, ligger mest och sover och äter. Jag tror hon tar högtalarkartongen i vårat sovrum. Klokt val tycker jag. Vi gissar antal kattungar, ca 3 st. Hon är inte lika stor som Barbro var.

Åkersborgs Tinchi Tamba point aka Zinnia, fick den 13/5, en EX 1, i kattungeklass. Hon har exellent huvud, kropp, päls osv. Bara lite för mycket teckning på kroppen, men det bleks nog med åldern, en petitess enl. min mening, då Zinnia är en sån rastypisk och lugn tjej, samt kommer att växa i ett par år till. Det var mycket fin kritik tycker jag, så jag är supernöjd. Zinnia blev supertrött och sov sig sedan igenom resten av dagen, i kattigloon. Domare var Elin Hoffman. En dag räckte för både Zinnia och mig, det var riktigt kul att få träffa andra utställare och uppfödare och prata katt. Det var också kul att barn kom fram och tyckte hon var söt och skulle rösta på henne som publikfavorit. Vann gjorde Curly catastrophs Palt, en mycket fin Selkirk rex hona som har samma far som till min första Brittkull. Alltså ett lyckat utparningspojekt. Jag kunde även göra en liten insats för klubben, med lite volontärarbete. Dock är det ett duktigt gäng som gör väldigt mycket mer för att få till en sån pass stor och fin utställning, stor eloge till dem!

Åkersborgs Tinchi Tamba Point aka Zinnia, snart 6 månader. Hon vill vara i kattgården mest hela dagarna nu, när det är fint väder. Jag har mer planer för att inreda kattgården i sommar, så de får ännu mer att upptäcka. Leif har satt upp ännu en sittplatta på klätterträdet nu och kattlådan är på plats, så de kan gå på utedass. Det funkar bäst med träpellets i den. Jag tog fram min gamla Canon, blir alltid bättre bilder med den, även om det tar tid att överföra dem till datorn. Har nog tänkt att fortsätta med det, och minska min tid på sociala medier, lägga mer tid på djuren här hemma. Så även om det blir långt mellan gångerna med uppdateringar på Instagram, och ni väntar otåligt på kattungebilder, så vet ni att de kommer.

Katteri SE*Backtimjans har fått sin första Selkrik rex kull, 7 små underbara krullisar i varierande färger är födda av stolt och duktig mor. Barbro tar hand om dem så väl och alla mår bra. Jag stödmatar lite, precis som jag gjorde med Mysans kull, då det är en stor kull för en förstagångsmor, som behöver avlastning. De har varit lite oroliga och skrikiga, alla har inte hittat favvotutten, det är lite syskonbrottning om dem. Ungarna äter tacksamt ur flaskan, så de verkar behöva lite extra, deras små starka tassarmar håller i mina fingrar medan jag matar, så det är väldigt mysigt. Vägning får utvisa sen, hur det går. 
​De föddes mellan 12 på natten och 5 på morgonen, och hon ville hålla tass hela vägen. Jag är rörd och tacksam för det förtroendet. Hon valde först kattgrottan att föda i, trångt men det funkade om jag la de som kommit ut, på värmedyna, i utdrivningskedena. Sen valde hon en kattong förstås, även den något för liten. Bolådan accepteras inte än, det visar hon tydligt genom att sitta utanför den och morra, då jag lagt in kattungarna efter vägning och matning, så hon får bestämma, så hon känner sig trygg.
Då hon hade eftervärkar ganska lång tid efteråt, så misstänkte jag att alla ungar inte kommit ut. Det vara bara att ta hela lådan och åka in till distriktsjouren för en röntgen. Inga kattungar kvar, endast en stor bajsklump i magen; hon var förstoppad. Nu har hon även fött ut den enorma bajsklumpen, att äta moderkakor driver på magen, som tur är. Jag har dock inte sett att alla 7 moderkakor kommit ut, såg henne äta 3 st och 2 tog jag bort, dock kan det vara svårt att se vad som händer i en kattgrotta mitt i natten. Veterinär tyckte inget mer fanns att göra nu, bara ha koll om hon skulle bli dålig med feber. De kan även resorberas utan problem också. Nu är det inga fler värkar, allt är lugnt och Barbro myser verkligen med sina bebisar. Själva digivningen framkallar hormoner som hjälper till att driva ut ev. rester ur livmodern. Jag är så glad att allt gick bra även denna gång, so far, so good. Uppdateringar med bilder kommer under fliken kullar samt på Instagram framöver. 

Jag har stolt lyckats virka en kattbädd av trikåtrasor. det är ingen av katterna som adopterat den ännu, men hoppas att kattungarna får användning av den. Sydde även en mjuk dyna till av farmors gamla stuvar.

Beskrivning:
Trikåkläder som var utnötta och ska slängas, klippes till trasor; remsor som är ca. 1 cm breda. Jag tror det gick åt 3 plagg av tights och t-shirt, det beror på hur stora de är och hur stor korg man vill göra.
Jag hade en 12 mm virknål, men det funkar även med en storlek större.​
Trikåtrasor är mycket lättare att virka i än bomullstrasor, som lätt blir stumt och hårt, men även det funkar.
Börja med ca 8 luftmaskor som fästes ihop till en cirkel med en smygmaska, sen bara att virka runt runt, och öka varje varv så det blir en platta. Om den blir bubblig, har man ökar för mycket, blir det som en skål, har man ökat för lite.
När kattkorgen är så stor som man vill ha den, så virkar man kanten så att den blir som en skål, genom att ta ihop några maskor hör och där ett par varv, sen virka runt, runt, så hög man vill ha kanten. Mer noga virkbeskrivning finns säkert att hitta om man googlar.
Jag mätte diametern i korgen och sydde en rund dyna av dubbelt lager tyg, som fylldes med vadd. Jag brukar spara vadd från uttjänta kuddar, så det blev en helt gratis kattbädd!

Mr Jones aka Bulbasaur är ju numera leg. Lekfarbror. Det har han varit hela tiden, men nu är det på heltid och det är en viktig roll i flocken hos oss. Zinnia är en aktiv tjej som vill vara med vänner 24/7. De leker Jaga-jagasleken, där de turas om att jaga varandra, men roliga överasknings och smyga på moment. De brottas och det är alltid Bulbasaur som ger sig först, Zinnia har mycket energi och är brottningsexpert, Bulbasaur är lite mer långsam tungviktare. De följs åt ut i kattgården och jagar flugor. Zinnia vill även alltid sova bredvid Bulbasaur, men det är inte lika poppis, han blir fort varm och vill ha egen space, så oftast flyttar han på sig.
både Britter och Selkirk rex är raser som generellt både vill och behöver kattkompisar. Jag leker med dem också, men oftast klarar de sin aktivering alldeles själv.
Barbro är nu högdräktig och noll intresserad av bus, så hon ligger mest tacksamt på golvet och tittar på då de härjar runt. De har full respekt för henne och det räcker med en blick, så viker de undan då hon kommer skridande med sin fotbollsmage. Jag är så nöjd att se en harmonisk kattflock, det gör mycket att varje kattindivid vill vara snäll och kompromissa med sina vänner. Precis som en människoflock bör fungera, tycker jag.

Nu i påskhelgen var det kattsläpp i kattgården. Tack vare att Leif hackade bort isen och fick loss dörren, så den gick att stänga, ham är en superhero och catdaddy. Som extra bonus, byggde han på klätterträdet med ytterligare en sittplatta. Men det är så mycket snö ännu, att man måste passa dem, då de är ute, så de inte hoppar över. Zinnia tyckte det var superspännande och är ute mest. Jag tänker varje vinter, då det är så tråkigt, mörkt och kallt ute, att det är katterna som gör att det blir uthärdligt. Jag har varit i ganska mycket deppläge efter Silvers bortgång. Jag har lärt mig att sörja fullt ut ordentligt, det är fler husdjur som är saknade och alltid kommer att finnas i mitt hjärta för alltid. Min första katt Tusse, som var hela familjens katt, gick bort för 30 år sen, men minnet av han är fortfarande ljusa och starka. Det blir inte lättare, snarare svårare för varje gång, men det är inget alternativ att leva utan katter, för att slippa hjärtesorgen. Så nu ska själen få sin näring med skapande ett tag, läka och vänta på de nya liv som kommer, jag hoppas att vårens födslar går bra här. närmast är Barbro i slutet på April. Vi klarade ännu en vinter, nu är våren på väg!

Nu när Barbro helt klart är dräktig, så var det lägligt att kastrera Mr Jones, som varit väldigt stressad den senaste tiden, även om han samtidigt är lika snäll och go som vanligt. Han har tagit sin uppgift som avelshane på fullaste allvar och förtjänar ett lugnare liv som kastrat. Han börjar redan bli mer harmonisk och vi kan ha öppet igen överallt. Han och Grodan hann para sig, men än så länge är det oklart om hon är dräktig, förutom att hon slutat löpa. Jag skippade chipkastreringen, trots att han är en mycket fin import, då jag inte kan ha fertil hane hemmavid i framtiden i och med att jag har två raser och att jag vill slippa ha stängt mellan rummen. Så ska jag ha en fertil hane igen, så blir det att hitta fodervärd. Då får fodervärden katten, då den är färdig i avel och kastrerad. Sverak har ett mycket utförligt fodervärdskontrakt, till fodervärdens förmån, så vill man veta mer om det, så kan man kontakta mig. Jag kan även förmedla kontakt till Jansons fodervärd om man vill veta mer om hur det är praktiskt.

Silver har fått somna in pga sjukdom och jag är i sorg, trots att jag inte träffat honom på ett år, då han bott hos fodervärd. Tanken var att han skulle bidra med utparning inom Selkirk rex aveln, men nu blir det inte så.