Barbro har den senaste tiden mest varit som den beige kunden i Macken; hon har inte gillat att kattungarna bott kvar på övertid, det blev för stojigt, så hon har mest bott i sovrumsfönstret eller på kontoret, för att finna lite lugn. Men nu har hon börjat komma igång igen och tagit upp kvällsgaloppen runt huset. Zinnia har i vanlig ordning hakat på, och är glad att se sin väninna i form igen. Barbro är ju en sån tjej som viker undan för alla andra, lite försiktig och blyg. Får hon egentid, så blir hon glad och sprallig. Man får ha koll, så alla katter i flocken, är lyckliga och mår bra. Hoppas hon känner att hon kan bara få vara Barbro nu. Man kan ibland känna igen sig som mamma, man vill ha ett eget liv också, hur mycket man än älskar sina barn.

Mr Jones aka Bulbasaur är ju numera leg. Lekfarbror. Det har han varit hela tiden, men nu är det på heltid och det är en viktig roll i flocken hos oss. Zinnia är en aktiv tjej som vill vara med vänner 24/7. De leker Jaga-jagasleken, där de turas om att jaga varandra, men roliga överasknings och smyga på moment. De brottas och det är alltid Bulbasaur som ger sig först, Zinnia har mycket energi och är brottningsexpert, Bulbasaur är lite mer långsam tungviktare. De följs åt ut i kattgården och jagar flugor. Zinnia vill även alltid sova bredvid Bulbasaur, men det är inte lika poppis, han blir fort varm och vill ha egen space, så oftast flyttar han på sig.
både Britter och Selkirk rex är raser som generellt både vill och behöver kattkompisar. Jag leker med dem också, men oftast klarar de sin aktivering alldeles själv.
Barbro är nu högdräktig och noll intresserad av bus, så hon ligger mest tacksamt på golvet och tittar på då de härjar runt. De har full respekt för henne och det räcker med en blick, så viker de undan då hon kommer skridande med sin fotbollsmage. Jag är så nöjd att se en harmonisk kattflock, det gör mycket att varje kattindivid vill vara snäll och kompromissa med sina vänner. Precis som en människoflock bör fungera, tycker jag.

Madamen blev så glad när Mr Jones flyttade hit, de blev direkt så bra kompisar. Jag har haft dem separerade en tid från Mysan och Grodan, då man ska ha nya katter i karantän, speciellt nu då Mysan ska ha ungar. Tester är tagna och u.a. Skönt det. Karantän är upphävd och Mr Jones blev direkt accepterad av de vuxna tjejerna, men inte Madame som blir bortjagad hela tiden. Så trist, men just nu då Mysan ska ha ungar, är det inte onormalt. Därför pågår ett komplicerat katt-tetris, så alla ska få sällskap och vara i olika rum och i kattgården. Det tar tid, men så får det vara nu, för allas bästa och harmonin mellan katterna. Mr Jones minglar emellan som den charmör han är.
Madamens bouclepäls är verkligen fascinerande och speciell, extra lockig och som en Bukowskinalle, lite kompakt på något vis, och otroligt mjuk. Det är skillnad på hennes och Mr Jones och Grodans pälsar som är heterozygota. De har mer som Brittiskt långhårpäls med krus i, fin, silkig och fluffig. Nu förstår jag varför det är svårt att ge schamporåd, med så olika pälsar. Hon börjar bli mer långhårig nu, och nu syns det ännu tydligare att hon är blåsköldpadd. Jag skulle vilja anmäla henne, Mr Jones och Grodan till ett par utställningar i höst, men då får jag börja om med karantänen, då de inte kan träffa kattungarna. Ska fundera lite mer på hur jag gör med det sen.
Nu ska jag bada dem (inte Mysan), försöker göra det vv vecka, så vanan finns inne. Det visade sig vara praktiskt, då Grodan hade en bajskorv som fastnat i pälsen, hon brydde sig inte ett dugg då jag sköljde rumpan på henne. Jag använder fortfarande bara K9 Aloevera, utspädd i en balja vatten, sen sköljer jag med slang utan munstycke, på pallen i duschen.

Jag har pysslat på idag och försöker få till en fin logga. Det här är en början i alla fall, då mina fotoredigeringskunskaper är minst sagt rostiga. Silverfluffisen står som modell, sen är det tänkt att jag ska få till en mer neutral logga, då jag inte vet ännu var min uppfödning leder, då det gäller färger och ras. Det kommer katterna få bestämma. Jag har lärt mig det, från kaninuppfödningen, det kan finnas en tanke om en viss önskefärg/ras, men så dyker det upp utmaningar och nya vägar som leder åt ett annat håll. Grundtanken är alltid hälsa och temperament samt en avel som för raserna framåt. Jag avlar inte bara för min egen skull, visst, att få fram en champion hade varit kul, men jag vill även kunna erbjuda andra uppfödare en fin rastypisk avelskatt från min kull, som kan föra deras avelsprogram framåt. Det är även viktigt med bred genbas, för på så sätt undviker man sjukdomar osv. Då kan färg komma ganska långt ned på priolistan. En bra katt är en bra katt oavsett färg, har jag sett att någon uppfödare har som motto. Oavsett avel eller sällskap, så är de älskade husdjur och livskamrater <3 Nu längtar jag och katterna väldigt mycket efter en snöfri backe, så vi kan gå på äventyr! Igår lyssnade jag på föreläsningen I huvudet på en Britt, Susanne Hellman som är känd kattbeteendeexpert. Föreläsningen var ordnad av Brittsällskapet. Så mycket intressant om kattens beteende, så det får jag göra ett eget inlägg om. Om kattens olika personlighetstyper mm. Till dess, så studera din katt, alla små detaljer i kroppspråket, och fundera på vad den tänker och säger till dig. Mycket mer än man kan tro!

Jag tycker kattpsykologi och kattens beteende är så intressant att lära sig om. Hur de fungerar i grupp, hur man löser problem som kan uppstå. Hur man får sin katt att trivas och vara lycklig. Den senaste boken jag lyssnat på är I huvudet på din katt av Susanne Hellman Holmström, som är kattpsykolog. Hon har räddat många katter från att bli avlivad pga beteendeproblem. På hennes hemsida kattproblem.se finns mer info. Hennes nya bok Om katten själv får välja, ska jag läsa härnäst. Susanne har faktisk varit Brittuppfödare. 
Jag har även deltagit i Ylva Stockelbergs föreläsning Lär känna din katt, där vi även fick ställa frågor direkt till Ylva om våra egna katter, vilket var toppen. Hon har mycket kunskap om både beteenden och uppfödning. Hon har också skrivit flera böcker i ämnet som Förstå katten.
En annan bok som jag också vill plöja igenom är Kattens hemliga språk av Susanne Schötz, språkforskare.
Katt och människa emellan av Therese Lilliesköld är en sån fin beskrivning av hur nära man känslomässigt kan vara sin katt.
Faktaböcker jag har hemma, att slå upp i vid behov är Uppfödning av Ylva Stockelberg och Sveraks häfte Att ha katt, som innehåller alltifrån anatomi, raser, köpa katt, lagen, hälsa, foder, genetik, utställning osv. Den kommer mina kattköpare att få med i sin kattstartpaket.
Är man medlem i Sverak få man dessutom en jättebra tidning: Våra katter