Mysans favoritplats i fönstret, där hon kan kolla fåglar ute, sova och hålla koll på oss, om det vankas godsaker. Det var ganska längesedan jag sökte tillstånd hos Länsstyrelsen för mitt katteri, men de har långa handläggningstider. Nu i fredags fick jag äntligen det beviljat och är mycket stolt över det. Egentligen är katteriet så litet, så det inte är nödvändigt, men jag tycker det känns mer seriöst att få en granskning, vilket är en kvalitetssäkring och trygghet för mina kattungeköpare. Bl. a. Ska jag ha kunskap om katter och det har jag 53 års erfarenhet av. Men det räcker inte; kurser och föreläsningar i alla former är bra. Då det gäller djurskötsel, blir man aldrig fullärd. Andra punkter som ska uppfyllas är bla. tillräckligt antal resurser, dvs. kattlådor, sovplatser, matskålar, klöspelare osv. Hur stora utrymmen finns, vad gör jag om katten blir sjuk, kan jag djurskyddslagen? Handläggaren gick in mycket på detaljer, hade frågor om situationer uppstår, hur ser den dagliga skötseln ut? Det är alltså en gedigen och noggrann handläggning. Jag tycker själv att det var självklara kriterier som skulle uppfyllas, och är mycket glad för vårat fina, organiserade djurskydd i Sverige. I dag är Kattens dag och jag hoppas att en dag i framtiden, så är alla katter chippade och ägarregistrerade, det är de värda!

Jag hade letat länge efter en ny kattklöspelare som skulle uppfylla kraven jag hade. Stadig, rolig och funktionell. Den här fick duga och visade sig bli en riktig favorit. Den står i köket och används som klöspelare, lekplats och sovplats. Lagomt hög för en Britt. Jag tycker de inte ska ha för höga pelare, då de har en tung och kompakt benstomme som jag tänker blir ganska påfrestad av att hoppa från för höga nivåer. Jag jämför med ex. hästar, då tunga kallblod inte ska hoppa för mycket, då det tär på deras ben, samma sak med Fransk vädur, en kaninras som inte lämpar sig för hoppning. Höftledsproblem finns i sjukdomsstatistiken för Britter, därav mina funderingar. Jag har märkt att de är ganska markbundna och inte klättrar lika livligt som de huskatter jag haft. Gömman i mitten på stolpen, älskar de att busa i, men sover sällan i. De brukar sova på översta delen, från början var det bara Silvers, men nu accepterar han att även tjejerna använder den, även om han i början var ogin som en storebror som var tvungen att låna ut sina leksaker till småsyskonen. 
Pelaren är klädd i ullfilt som de verkar gilla som material, det är dessutom snygg som inredningsdetalj.

Rara Silver, han börjar växa mer på bredden nu, bli grövre och mer maskulin. Han chipkastrerades ganska tidigt, som oprövad hane, vilket är ganska modigt gjort av mig då det sägs att de kanske aldrig kan bli fertil mer, och dessutom stannar i växten. Men jag tyckte det var värt det för friden i flocken och för att jag vill ha alla katter tillsammans i hela huset, så gott det går. Silver fortsätter dock att växa, ser inte det minsta feminin ut och är lugn och rar, inga markeringar, frid och fröjd. Har pratat med så många uppfödare nu (Heder och tack för all tid ni tagit er) och det verkar inte så vanligt ändå med att de blir kroniskt kastrerade. Det kan dock ta upp till 2 år i sällsynta fall innan någon hane åter blir fertil, så det handlar mest bara om tid. Jag har uppdaterat hans fotogalleri på Kattsidan nu, där han står så stolt på uteklöspelaren.