Detta är Bamsekullen, alldeles nyfödda. De är då växelvarma; poikiloterma och beroende av varandra, mamman och en varm bolåda, för att överleva. Igår var jag med på föreläsningen Förlossning och den nyfödda kattungen med veterinären Ulrika Hermansson. Det var en gedigen och faktaspäckad föreläsning med mycket veterinärmedicinska termer,  så det gällde att ha huvudet på skaft för att hänga med. (Viktigt med exakta termer då det kan bli missförstånd om fel ord används i ett kritiskt läge då allt ska gå snabbt hos vet.)
Problem som hypoxi, hypoglycemi, hypotermi, hypovolemi, hypokalcemi och en mängd annat som kan dyka upp kring förlossning och kattungar som är viktigt att ha med sig, gick Ulrika igenom. Men också viktigt när man kan vara lugn och när det är dags för veterinär. Ju mer man är påläst, desto mindre risk för att utsätta djuren för lidande i onödan och desto tryggare blir man själv, vilket är viktigt för mammakatt, då hon behöver en trygg och harmonisk doula.
Denna föreläsning ger mig mer verktyg, mer detaljer vad jag ska titta efter vid komplikationer, kattungar som inte är friska och om veterinärvård behövs. Ju mer jag som uppfödare kan göra själv, ger också mer avlastning för en redan hårt belastad veterinärkår, tänker jag. Jag måste också ta ansvar för att ta obekväma beslut, vilket flera deltagare tyckte var en lättnad att få lyfta i frågestunden,
I uppfödarettans veckodiskussioner har vi gått igenom enormt mycket, som erfarna uppfödare framförallt delat med sig av. Som inte finns att läsa sig till, den s.k tysta kunskapen. Jag är tacksam för det och fyller mina pärmar med anteckningar men hoppas förstås att det kommer att gå bra också med framtida kullar. Min absoluta grunddrivkraft, trots allt läskigt som teoretiskt skulle kunna dyka upp, är att ge nya kärleksfulla familjer en vän för livet, för det vet vi hur otroligt mycket det betyder.

Bamselina flyttade till sin nya familj innan jul, där hon får kattkompisar och jag har redan fått rapport om hur bra det går, vilket är så kul att höra. Saknar verkligen denna knäkatt! Hon kallas för Britta, har ett eget instakonto nu som heter backtimjansbamselina_britta.
Vägde Lillkillen idag; 5,5 kg! Nu är han 9 månader och intresserad av damer, så han har sjungit julsånger och flörtat med Grodan. Han är lika go och kelig som vanligt, så mycket mer har han inte förändrats, annat än att han inte busar lika mycket. Huvudet verkar fullt med tjejer, så dagarna varvas mellan att sjunga och sova. Både Grodan och Barbro har ppiller ännu, men Barbro verkar vara mer på kompisstadiet, kanske för att de lever med varandra 24/7, och Grodan kommer bara och hälsar på på helger och lov. Barbro fyller 1 år i Februari och eftersom hon är så pass stor, hela 4,1 kg, så tänkte jag att det skulle passa med en kull redan nu i vår. Tidigaste tiden för HCM-undersökning i Övik, är i slutet på Mars, så jag funderar på att ta en långresa till Piteå, känns dock väldigt drygt att köra 60 mil i mörkaste, snöigaste vintern. Har inte bestämt mig ännu. 
Grodan har jag ansökt om utparning för, så jag väntar ivrigt på svar från Sveraks kontroll- och dispensgrupp. Mitt mål är att bidra med utökad genbasen för Selkirk rex innan 2026, då det är sista året det är tillåtet med utparning inom Fife. 
Jag har varit ganska lat de här helgerna och mest bara umgåtts med familjen, julmaten har åkt in och ut ur kylskåpet, så idag gjorde vi bara makaroner och frikadeller av julköttbullarna. Det verkar som om det är mest jag som jobbar på att äta upp julgodiset, så nu är det dags för mer hälsosamma tider from nyår. Får se hur det går med det. God fortsättning!

Jisses , vad jag måste stålsätta mig, att inte behålla Bamselina. Så fin, go, snäll knäkatt. Men jag vet att jag måste begränsa mig, och fokusera på selkirkrex aveln nu.( Det var nog svårt som kaninuppfödare, då jag hade tre raser, att få till avelsplaner för dem, då är det ändå mindre problem med platsbrist där.)
Idag var det så soligt och härligt, så hon fick vara i kattgården en stund. Det har mest bara regnat i en månad, så det har inte varit läge att går ut.
Så cool tjej, som satt där rofyllt och kollade in fåglarna. Hon är den enda som är kvar nu av Bamsekullen, Brummelisa flyttade igår till Piteå, till ett trevligt yngre par, som ville ha en kompis till sin Britt. De blev kompisar direkt, vilket glädjer mig. Det är nog ganska typiskt Britten och Selkirk rex som raser, att vara social och acceptera kattkompisar. Det finns ju undantag förstås och hormoner kan spela in. Men det jag hittills sett hos dessa raser, är att de är lugna, tysta och tålmodiga, så de funkar bra i flock, åka bil, på utställning, vara innekatt (med utevistelse i kattgård/sele.
Bamselina är faktiskt den enda hittills som överhuvudtaget jamar riktigt. Vi kan sitta och småprata då jag pysslar med något i köket, hon svarar på tilltal inifrån sin kattgrotta, där hon har koll på läget. Annars kuttrar, småpiper eller liksom bräker de som högst. Undantaget vid löp, då hörs det ordentligt. 
​Nä, nu måste jag ta tag i att uppdatera annonser, det här går ju inte!

Välkommen till oss Mysan och Silvia!
Det var ett tag sedan jag uppdaterade här, var tvungen att köpa en ny dator, då den gamla trotjänaren givit upp. Har även haft fullt upp med kattkursen Ursa minor som Campus Felinarium har. Mer om den kursen kommer senare. Jag har som sagt lagt ned ett halvår på att leta Britter till min uppfödning, det har inte varit lätt men nu äntligen har två godingar kommit hem till oss, som jag kommer att skriva mycket mera om framöver. Jag har börjat presentera dem så smått, under rubriken Katter. Jag är så kär i dem, och nu börjar ordningen vara återställd hemma, då vi i familjen nu har en katt var att gosa med. Ett tag fick vi nästan ha gosningsschema och Silver riskerade bli utnött :D Sessan har aldrig varit någon större gosekatt, allt sker på hennes villkor. Det gäller ju alla katter faktiskt. Så den akuta kattbristen är över och vi ser fram emot en mysig höst och vinter.
Tyvärr fick jag nyligen reda på att höstens utställning i Sundsvall är inställd, men fullt förståeligt med tanke på att en 4:e våg kan komma i höst, så det är onödigt att samla många människor då. Hoppas på våren, då jag som är novis på Britter, så gärna vill ha ett utlåtande innan kullar tas. Sen ska ju alla katter gå igenom hälsokontrollerna också, men jag hoppas såklart att allt går bra.

Att starta kattuppfödning är mycket mer komplicerat än vad man kan tro, även om jag har erfarenhet från kaninuppfödningen och andra djur. Allra först skaffade jag stamnamn hos Sverak, anmälde mig till Pawpeds G1 kurs och anmälde mig till en mängd online föreläsningar om alltifrån kattgenetik, till foder och beteende. Jag har gått med i Brittsällskapet för att få specifika råd om just Britten. Trots att jag haft katt hela mitt liv, så har jag lärt mig massor av nytt! så kul! Det gäller att vara ödmjuk och ta råd från erfarna uppfödare då det finns mycket tyst kunskap som inte går att läsa sig till alla gånger tyvärr.
Det var inte självklart vilken ras jag skulle ha, då jag tycker att alla kattraser är så fina. Först var Skogisen på agendan, sen Persern och Brittisk långhår. Så hittade jag den sällsynta rasen Selkirk rex. Redan i Maj skulle få hem min första Selkrisk rex hona. Hon omkom tyvärr i en tragisk olycka hos uppfödaren och jag blev mer deppig av det, än vad jag kunde tro. Jag hade förberett mig så mentalt på att få hem en liten kattbebis, kanske min inre kattmamma hamnade i sorg. Sorgen utbyttes till glädje, då jag hittade en underbar Brittisk långhårshane Silver. Han har ett så underbart temperament och jag är helkär. Han kom in i vår familj precis i rättan tid, då tonåringen sov dåligt och behövde en vän nattetid och han behövde tryggheten, som nykomling, att få bo hos A på natten. 
Nu har han acklimatiserat sig och är en riktig buskisse, men ändå så mild och snäll. Jag har tom. hittat två honor nu också, och väntar med spänning på att följa deras utveckling hos uppfödarna!