Jag hade den äran att för en dag få låna Janson aka Bennett, från fodervärden, för en HCM-koll. Vi passade på att checka att kulorna fanns på rätt plats och få intyg för det med. hjärta fint och nu är han tillgänglig som avelshane till lämpliga Britthonor. Under fliken Katterna, kan man hitta länken till hans stamtavla på Sveraks hemsida. Han är ju så otroligt cool, tar allt med ro, trots att han inte känner mig, Gosenalle! både bilresa och själva undersökningen. Det är en ganska dryg resa t or Umeå-Piteå, så han var väldigt glad att få komma hem till matte igen. Jag vet inte hur länge han kommer att vara tillgänglig, men tanken är att, om han inte börjar strila, vara fertil till 2024, sen övergå till fodervärden, och bli sällskapskisse på heltid och kanske någon utställning också.
0 Comments
Det har varit otroligt svårt att välja i de fina kullarna, vilka som ska få stanna, men här är de gosgrisar som söker nya hem. Det är två rara Teddytöserna Thorn och Dusk (hexgirls i Scoobykullen) som vill flytta tillsammans samt två gosiga Lunkaryahanar som söker vardera ensam farbror att bo med. Alt. kan de få flytta med varsin yngre Teddyhane framöver. Honorna är redo att flytta nu, och hanarna om ett par veckor, efter de socialiserats hos sin pappa och lekfarbror Ellison. Alla med stamtavla. Titta gärna mer under fliken Marsvinsungar för mer info.
Ett tag trodde jag att denna tjejen hade feberpäls, men då är det ljust i topparna på ett annat vis. hon verkar vara smoke. Jag fick hjälp av Zinnias uppfödare att klura på detta, då Grodan är reg, som blå. Hon kan alltså vara låggradigt silver. Det är ett typisk "Musse Pigg"teckning i ansiktet. Nu ser jag att även den blå förmodligen är smoke. De ska få växa till sig lite till, så får jag se hur färgerna utvecklar sig. I samma veva som vi funderade på deras färger, kom breaking news; det ska gå att göra gentest för silver hos UC Davis. Spännande!
Hur som haver, kullen går upp i vikt rasande snabbt och Grodan har börjat ta lite mer ledigt från bolådan och njuter av sommarvädret i kattgården. Jag håller på att ta nya foton på Barbros kull, som nu är hela 6 veckor gamla! Här är kanelfärgade tjejen Hedorah som sitter så fint. Det är annars mest suddiga bilder, då det är mycket bus och slams, så jag ska ha omtag på några av grabbarna.
Här händer det mycket annat också, marsvinen har kommit ut i sommarbostäderna, kaninerna är på bete och potatisen är ännu inte satt! Nu har sommarvärmen kommit på riktigt och jag läser om torkan i södra Sverige. Jag har tittat på 10-dygnsprognosen och inget regn i sikte, så det blir nog torrt här med. I år satsar jag mer på kål och ärt odlingarna, som funkar bättre här i norr. Marsvinen, kaninerna och hönsen hejar på, de vill ha grönsaker. Nu ska jag ta tag i utstädningen av marsvinsrummet, det ska göras om till hösten, då jag vill ha bättre underlag och hagar. Jag ska även bygga ut kattungehagen, så jag kan sätta in mer leksaker och bäddar att välja på. Dags för ett litet klösträd åt dem med. Här är King Gidorah och Anguirus, brorsor men ändå ganska olika varandra. King Gidorah, den röda hanen, har en selkirk-rex gen, alltså heterozygot genuppsättning. Anguirus, colorurpointhanen, har dubbla Selkirk rex gener, alltså homozygot genuppsättning. Det gör att King Gidorah har lite fluffigare lockar och ett mer chunky utseende som sin far Mr Jones. Anguirus är lik sin mor, mer kompakta lockar utan underpäls och mer "Devon rex-look alike", lite smalare kroppsbyggnad och större öron, lite kalare runt öron och mage. Heterozygota har pälsar som de flesta långhår; bör kammas och badas regelbundet för att undvika tovor. Min erfarenhet är att homozygota har en mer lättskött päls, som inte tovar och släppar väldigt lite hår. Jag kan också tycka att jag är mindre känslig för pälsen, är dock inte allergisk, men kan reagera på en del andra pälsar. En del homozygoter kan tidvis bli nakenkatter, då de släpper nästan alls päls samtidigt, vid pälsbyte. Hittills har aldrig Barbro gjort det, hon har en underbart lättskött och mjuk Bukowskinallemjuk päls. Som jag förstått så är heterozygota idealet på utställning, men jag vet flera homozygota champions, så det går lika bra. Homozygota används i fördel vid kontrollavel med Britter, då alla ungar får lockar, de blir alla heterozygota.
Jag går inte in mer på avelsgenetiken, det behövs lite pedagogiska bilder för att förklara det. I Grodans kull kan man se ett ex. på utfall då två heterozygota paras; det kan bli både lockiga och släthåriga. Jag har inte träffat på så många andra Sellisar, så det här är mina egna katter och erfarenhet kring pälsvarianterna. Grodan fick sin kull 2/6, 3 st små godingar som växer fantastiskt snabbt. En blå släthårig hona, en lockig hona och en svart släthårig hane, om jag inte ser helt fel. Det kan ändra sig det närmaste dagarna. De första dygnen var kritiska, då de även skulle haft 2 syskon, men de klarade sig inte pga navelbråck. Jag går inte in på detaljer, det sitter på min näthinna ännu, ni vill inte veta. Vill ni det, så maila i så fall. De tre krabaterna är som synes lite olika storlekar på, den lilla blå släthåriga vägde bara 63 g, så de första dygnen var kritiska. Jag har väntat med att presentera dem, då jag ville se att alla mår bra och går upp i vikt. Grodan vill knappt lämna dem, och tar bara kort paus från bolådan då och då. Jag undrar om hon saknar de hon förlorade, katter har mer känslor än man kan ana, men de är samtidigt kloka och förstår vilka som har en chans att överleva. Hon är så stolt över sin lilla kull och äter som bara den nu. Hon hade dålig aptit de första dagarna, så jag tog temp för säkerhets skull, så frisk är hon. Nu vet jag att hennes nya blötmatsfavorit är, Purina Gourme våtfoder. Annars kör jag ju mest Mush och Bozita som våtfoder, och RC Mother and babycat som torrfoder till mammakatterna, men i krisläge får man testa sig fram. Här är en av ungarna från Krusbärs kull, på bilden ca 4 dagar. Jag tar upp dem i lådan, då jag städar. Är så rädd att någon skulle råka följa med ut till gödselhögen av misstag. De älskar att gömma sig i höhögarna. Både Lunkarya och Teddymarsvinen har sina egna rexgener, precis som Selkirk rex. De generna skapar lockarna. Lunkaryan, den enda Svenska marsvinsrasen, ska inte utparas med andra marsvinsraser, då det tar många generationer att få till pälsen igen. Den blir långhårig, så har man den som sällskap, kan man hålla den nedklippt, så behöver man inte kamma lika mycket eller riskera att pälsen släpar och blir smutsig. Bästa är att kamma minst 2 ggr i veckan, gärna med en speciell antistatisk lite glesare plastkam, man kan reda ut försiktigt med fingrarna först. De kan behöva ett bad ibland, speciellt runt rumpområdet, måste man kolla så det inte samlats smuts. Till vardags använder jag K9 Aloe vera schampo, samma som jag har till katterna. Det är en supermysig och vänlig ras, som jag hade för många år sedan, och är så glad att jag hittade igen.
Den här natten/morgonen har varit tuff med bl a svår värk pga artros och så är det ju det skojsiga klimakteriet. "The manypaws". Jag var helt slut innan värktabletterna hjälpte och ledsen för att allt trädgårdsarbete jag planerat, inte blir av. Kom på att jag fick en jättefin morsdagspresent i förskott av förstfödda; Cat power. Satte mig att läsa den, med en kopp kaffe och katterna. Det handlar om hur katten läker oss på många olika vis. Det finns många forskningsstudier som tas upp som exempel i boken. Gamla, unga, sjuka, traumatiserade; katten ger villkorslös och helande kärlek genom att bara finnas där vid en ledsen och ensam människa. Besök på kattcafe skrivs ut på recept, vårdkatter finns och katter visar vägen till avslappning och meditation. Att titta på katter på ex You tube och instagram, ger oss mindre ångest och minskar irritation och stress. Britter och Selkirk rex är raser, har jag märkt, som passar extra bra, då de är tysta, lugna, vill vara med och bredvid samt inte har så stort behov av aktivering som många andra raser. De är nöjda om de får vara med i vardagen och inte behöver vara ensamma så mycket. De är förstås individuella som vi alla varelser är, men generellt kan jag nog tycka att de passar extra bra som vård och terapikatter.
Nu är Barbros och Mr Jones Kaijukull 3 veckor, ingen behöver flaskmatas och de har fått flytta ned till köket från alkoven, för socialisering och smakportioner. De är så härliga individer, små personligheter, var och en, och så mysigt att sitta i kattungehagen med dem och gosa in sig i deras krusiga, mjuka lammpälsar. Några har redan lyckats klättra över bolådekanten, för att upptäcka världen utanför, så jag tog bort den, så de lättare kommer tillbaka in i boet igen.
Jag har tagit lite individuella bilder på dem, och det är som att vara naturfotograf, långt tålamod och en bild av hundra blir ok, dock ett mycket kärt besvär då kattungebilder är det sötaste som finns! Nästa helg har jag möjlighet att ta emot besök för att tinga kattunge, i övrigt går det även med kontakt via mail, och messenger, om man bor långväga ifrån. Som jag förstått har de ett svagara immunförsvar efter 4 veckor fram till 8 veckor, då de ska vaccineras, samt så behöver Grodan lugn och ro inför sin kull som väntas i början på Juni. Hon är inte lika intensiv i val av bolåda, ligger mest och sover och äter. Jag tror hon tar högtalarkartongen i vårat sovrum. Klokt val tycker jag. Vi gissar antal kattungar, ca 3 st. Hon är inte lika stor som Barbro var. Åkersborgs Tinchi Tamba point aka Zinnia, fick den 13/5, en EX 1, i kattungeklass. Hon har exellent huvud, kropp, päls osv. Bara lite för mycket teckning på kroppen, men det bleks nog med åldern, en petitess enl. min mening, då Zinnia är en sån rastypisk och lugn tjej, samt kommer att växa i ett par år till. Det var mycket fin kritik tycker jag, så jag är supernöjd. Zinnia blev supertrött och sov sig sedan igenom resten av dagen, i kattigloon. Domare var Elin Hoffman. En dag räckte för både Zinnia och mig, det var riktigt kul att få träffa andra utställare och uppfödare och prata katt. Det var också kul att barn kom fram och tyckte hon var söt och skulle rösta på henne som publikfavorit. Vann gjorde Curly catastrophs Palt, en mycket fin Selkirk rex hona som har samma far som till min första Brittkull. Alltså ett lyckat utparningspojekt. Jag kunde även göra en liten insats för klubben, med lite volontärarbete. Dock är det ett duktigt gäng som gör väldigt mycket mer för att få till en sån pass stor och fin utställning, stor eloge till dem!
|
NyheterI bloggen skriver jag om senaste nytt, fakta och pyssel, oftast kattrelaterat, men även hem och trädgård Arkiv
May 2024
Kategorier
All
|