Vi har haft riktigt kallt länge nu och myser mest inomhus. Tid finns för päls- och klovård. Pälsen blir statisk och flygig, att jag sprayar balsamspray på borsten, annars blir det så obehagligt och sprakigt. Borste av naturborst blir mindre elektriskt. Jag hittade även tovor på bröstet, bakom öronen och under tassarmarna, som jag klippt bort försiktigt. Stålkammen är också bra, den når ner genom hela den tjocka och fluffiga pälsen.  De sitter så hudnära att man får ta det i etapper. Klorna är klippta på alla nu, med kattgodis som muta. Jag fick lite ischoklad, så gick det bra. Ärligt talat, har jag aldrig klippt klor på katter innan jag blev med Britt, då mina huskatter varit utomhus och behövt dem naturliga, men jag har klippt klor på både kaniner och hund, så skillnaden är inte så stor. Man får ta det lugnt, och inte bråka med katten så blir det en trevlig upplevelse. En tass i taget, i slutet av dagen är alla tassar klara. Unga katter har inte tid att vara still. Innekatter sliter inte sina klor på samma sätt och katt i grupp måste ha trubbigare klor, för att inte skada varandra av missetag. Även inför utställningar och veterinärbesök ska det vara nyklippt. De är ännu så unga att någon specifik öronrengöring känns onödig, men jag vänjer dem bara genom att titta i öronen och torka med torr liten mjuk tygbit. I framtiden så är de då van att bli hanterad. Jag har det med mig i all djurskötsel, det man ofta gör på unga djur, som att lyfta hovar på föl och klippa klor på valpar eller kaninungar, utan bråk, gör att djuren inte tycker det är så stor sak, då de blir äldre. Bada katt har jag dock varit dålig på, så där kan det vara lite motstånd och jag måste lägga ner mer tid. Jag följer Lycothecat på Insta, där hon visar hur stillsamt det kan vara att duscha katt om man tränat ordentligt. Mycket imponerande och roligt att se de små badmössorna på katterna, som snällt sitter på en pall och låter sig duschas utan protest. Då en långhårig katt börjar tova, kan det vara ett tecken på att ett bad behövs. Sen blir pälsen mer lättskött.  
Silver är årets tomte med sitt fina silvriga skägg (han inte har något emot dräkten, den sitter nästan likadant som kattselen han har, och han lämnas inte med den på) Silver är nu tiptop avelshane, både Pkd1 och HCM är u.a. För den oinsatte betyder det att njurar och hjärta är prima. Jag följer Pawpeds rekommendationer även om det inte finns något hälsoprogram för Britterna, som anses som en frisk ras. Läs mer om de rekommenderade testerna här 

Mysans favoritplats i fönstret, där hon kan kolla fåglar ute, sova och hålla koll på oss, om det vankas godsaker. Det var ganska längesedan jag sökte tillstånd hos Länsstyrelsen för mitt katteri, men de har långa handläggningstider. Nu i fredags fick jag äntligen det beviljat och är mycket stolt över det. Egentligen är katteriet så litet, så det inte är nödvändigt, men jag tycker det känns mer seriöst att få en granskning, vilket är en kvalitetssäkring och trygghet för mina kattungeköpare. Bl. a. Ska jag ha kunskap om katter och det har jag 53 års erfarenhet av. Men det räcker inte; kurser och föreläsningar i alla former är bra. Då det gäller djurskötsel, blir man aldrig fullärd. Andra punkter som ska uppfyllas är bla. tillräckligt antal resurser, dvs. kattlådor, sovplatser, matskålar, klöspelare osv. Hur stora utrymmen finns, vad gör jag om katten blir sjuk, kan jag djurskyddslagen? Handläggaren gick in mycket på detaljer, hade frågor om situationer uppstår, hur ser den dagliga skötseln ut? Det är alltså en gedigen och noggrann handläggning. Jag tycker själv att det var självklara kriterier som skulle uppfyllas, och är mycket glad för vårat fina, organiserade djurskydd i Sverige. I dag är Kattens dag och jag hoppas att en dag i framtiden, så är alla katter chippade och ägarregistrerade, det är de värda!

Jag hade letat länge efter en ny kattklöspelare som skulle uppfylla kraven jag hade. Stadig, rolig och funktionell. Den här fick duga och visade sig bli en riktig favorit. Den står i köket och används som klöspelare, lekplats och sovplats. Lagomt hög för en Britt. Jag tycker de inte ska ha för höga pelare, då de har en tung och kompakt benstomme som jag tänker blir ganska påfrestad av att hoppa från för höga nivåer. Jag jämför med ex. hästar, då tunga kallblod inte ska hoppa för mycket, då det tär på deras ben, samma sak med Fransk vädur, en kaninras som inte lämpar sig för hoppning. Höftledsproblem finns i sjukdomsstatistiken för Britter, därav mina funderingar. Jag har märkt att de är ganska markbundna och inte klättrar lika livligt som de huskatter jag haft. Gömman i mitten på stolpen, älskar de att busa i, men sover sällan i. De brukar sova på översta delen, från början var det bara Silvers, men nu accepterar han att även tjejerna använder den, även om han i början var ogin som en storebror som var tvungen att låna ut sina leksaker till småsyskonen. 
Pelaren är klädd i ullfilt som de verkar gilla som material, det är dessutom snygg som inredningsdetalj.

Rara Silver, han börjar växa mer på bredden nu, bli grövre och mer maskulin. Han chipkastrerades ganska tidigt, som oprövad hane, vilket är ganska modigt gjort av mig då det sägs att de kanske aldrig kan bli fertil mer, och dessutom stannar i växten. Men jag tyckte det var värt det för friden i flocken och för att jag vill ha alla katter tillsammans i hela huset, så gott det går. Silver fortsätter dock att växa, ser inte det minsta feminin ut och är lugn och rar, inga markeringar, frid och fröjd. Har pratat med så många uppfödare nu (Heder och tack för all tid ni tagit er) och det verkar inte så vanligt ändå med att de blir kroniskt kastrerade. Det kan dock ta upp till 2 år i sällsynta fall innan någon hane åter blir fertil, så det handlar mest bara om tid. Jag har uppdaterat hans fotogalleri på Kattsidan nu, där han står så stolt på uteklöspelaren.

Smulan aka Holygateways Topaz, sover i korgstolen vid vedspisen i köket. Det har varit snö här i Kroksjö drygt en vecka nu, och det blir allt mörkare tider. Det är det bästa med katt, att ha dessa gosiga vänner omkring sig som sällskap, vad jag än gör. Är jag i köket, är de där, likaså om jag sitter framför tv:n och stickar eller i sängen på natten. Såklart följer de med till badrummet också. Har jag stängt dörren om mig, sitter de utanför och väntar tålmodigt. Är fascinerad av denna ras, så tyst och lugn, markbundna och coola. Det är ju mina första Britter, och de är fortfarande unga och får såklart sina busryck, men ändå så otroligt förnöjsamma. Jag funderade på innan, hur det skulle gå att ha innekatt, men kan bara konstatera att denna ras passar ypperligt som det.

Dagen efter kattgårdsinlägget klättrade Silver elegant ut ur kattgården och drog iväg för att jaga möss. Han och tjejerna har varit väldigt nöjda i kattgården hela sommaren och han har inte ens haft en tendens att försöka ta sig ur. Han har låtsas varit för klumpig, för att ens klättra en meter upp. Men nu fick han feeling och var ute på 5 sek. som en parkourkisse hävde han sig upp med tassarmarna över den vinklade brädan. Han har dessutom lärt sig idag att öppna ytterdörren! Så nu måste den vara låst, annars blir det kallt inne. Tur att kattgården är i direkt anslutning, så inte tjejerna också rymmer. Husse planerar att bygga på kattgården med ännu en vinklad bräda, så vi får se om det räcker då. Så länge blir det sele och koppel för Silver, men idag är det bara ruskväder, så vi chillar inne. Silver demonstrerar här en typisk liggstil för Britter; på rygg, utsmält på golvet :D Lillsmulan är förnöjdsam och ses börja lufttrampa med tassarna, då hon får uppmärksamhet <3
Tror det är ett gynnsamt läge att börja träna kattagility med Silver, så han får utlopp för energi och fiffigheter. funderar på om det är den friska höstluften som fått honom att kvickna till, för nu är han ju chipkastrerad sedan i augusti och borde vara lite lugnare kan jag tycka. har erfarenhet från andra djur, att ta tillvara deras kreativitet och lära dem nytt om de hittar på hyss och verkar uttråkade och i behov av aktivering.

I somras byggde sambon kattgården och jag målade den med svart täcklasyr. Nätet är grönt staketnät från Jula. Färgvalen gör att den blir nästan osynlig på långt håll då den smälter in mot resten av huset. Inget tak pga. väldigt snörika vintrar, istället är staketet vinklat inåt längst upp, vilket gör att en katt inte kan klättra ut. Katter kan inte klättra med magen uppåt. Har ni sett lejoninhägnaderna på zoo? 
Inredning är ett begagnat kaninhus, klätterstolpe där de kan vässa klorna, bord och stolar, så vi kan fika och umgås med katterna. Lite smått som bollar, tunnlar, roliga kartonger m.m. Ofarliga blommor i rabatten, som jag skriver mer om sen. Kattgården är i direkt anslutning till entren, så varma dagar står ytterdörren öppen. Annars kollar jag ofta om de vill gå in eller om allt är ok med dem. Silver gillar kattgården allra mest, och kan tillbringa timmar med att jaga flygfän, titta på grannar, fåglar och annat som händer. Först hade vi för hög klätterstolpe, så vi kapade ned den till ca 150 cm hög, så man inte behöver vara orolig att de ramlar ned, då de busar med varandra. Så roligt de hittills haft där i sommar, återstå att se om de vill vara där i vinter. Nästa sommar ska det byggas lite solskydd och inredas mer med sitthyllor, utetoalett och annat skoj.

Här är några av mina hemmagjorda kattleksaker; Fisk sydd av trikårest och godispapper, fylld med ull och kattmynta. Katterna ger den 4 av 5 tassar. Fisk sydd av bomullstyg, fylld med ull och kattmynta, även den får 4 av 5 tassar i betyg. Virkad boll, Mysan ger den 5 av 5 tassar då hon bär omkring på den jämnt. Sist en sk. kickeroo som är sydd av syntetpäls med liten trikåsvans. Silver gillar att brottas och kicka på inte lika förtjusta vänner, så den här hade varit ett alternativ. Tråkigt tycker han,"den känns inte levande" bara om jag är med och leker så funkar den. 3 av 5 tassar hittills. I övrigt gillar de papperskassar med avklippta handtag, pappkartonger och att klättra på sambons älskade subvoffers vid tv:n... De har ett helt gäng med köpta leksaker också som jag ska skriva om sen

Sessan, våran huskatt, fick somna in för en vecka sen. Hon blev 11 år gammal och levde ett rikt liv med mycket kärlek och hon jagade möss och sork till nästan sista dagen i sitt liv. Hon betydde extra mycket för mitt yngsta barn, som saknar henne extra mycket, då de kompade ihop i vått och torrt, dag som natt. Senaste året blev hon dock alltmer senil, hon fick godkänt på Stora seniorkollen i våras, då en mängd prover togs, men hennes senilitet, oro och avmagringen visade tydligt att hon inte var ok ändå. Det blev lite bättre med Feliway, som är lugnande. Då slutade hon vandra runt inomhus i alla fall ett tag. På slutet blev hon akut dålig och jag fick en akuttid till distriktsveterinären, där vi i samråd beslutade att hon skulle få somna in. Sessan var en mycket klok, tuff och omtänksam katt. Hon respekterade alltid alla andra katter, även om hon inte älskade dem, så det gick bra då de nya kattungarna flyttade in allteftersom. Hon hade sin egen myshörna på övervåningen, så hon kunde få vara ifred om hon ville. Annars umgicks hon gärna både inne och ute följde hon med på promenader. Vi har många roliga minnen med henne, och det känns bra att hon fick en fin sista sommar.
Vila i frid, kära Sessan, du lämnar ett stort tomrum efter dig <3

Idag är det tungt. Jag hade beslutat att lägga ned min kaninuppfödning sedan förut, och var så glad för min sista kull, kändes som ett bra avslut. Det byttes i sorg och ungarna är nu i kaninhimmelen. Jag ska berätta mer om detta framöver då jag orkar.