Donna växer som bara den och är kompakt som en grävling. Hon behöver både pälsvård och ögonvård, som Perser ofta behöver. Men hon älskar att bli pysslad med, så det är väldigt mysigt med den dagliga kamningen. Jag var med på en mycket bra föreläsning om pälsvård, som Brittsällskapet ordnade. Föreläsare är Anneli Finnbäck som har Birma och Britter, men jag har bra användning av råden även för Perser. alla långhår behöver badas 1 ggr i månaden för att hållas tovfri, men Selkirk rex behöver inte föning, vilket sparar tid. 
Det finns mängder av bra produkter att använda men det räcker med en Mirakelkam för kamningen.
Jag älskar verkligen alla mina katter, men det är bara Donna som vill sitta i knäet och baka kakor, så det blir ett extra starkt band mellan oss. Just nu ligger avelsplanerna helt på is, pga tvåbentas hälsa, men vi hoppas om ett bättre 2024.

Det var ett tag sen nu, de fick sitt nya träd och det blev omtyckt på en gång. Jag försöker hitta träd som är hållbara, samtidigt stadiga och mysiga. Det har hänt mycket sista veckan, just nu är vi i ett chocktillstånd och nu blir det enbart fokus på familj och hälsa en lång tid framöver. Katterna är superviktiga som terapikatter nu. 

Raraste Zinnia, hon är som Nalle Puh, hon bara är. Är nöjd med livet, är med i vardagen och har inga speciella krav. Hon har varit med och tagit hand om framför allt Barbros ungar, tvättat och vaktat, uppfostrat och varit ett föredöme. hon skulle blir den bästa mamman själv, hon tvättar sin favoritpälsboll varje kväll, så kärleksfullt, som det vore hennes egen unge. Just nu är planen att hon och Janson ska få en kull till våren, om allt går som det ska. Jag har funderat lite fram och tillbaka, det har varit ett väldigt utmattande kattungeår, så sen blir det förmodligen en lång paus med katteriet, då jag blir väldigt engagerad känslomässigt i varje katt och kattunge, vilket tagit väldigt mycket på krafterna, och jag är ju inte riktigt pigg sedan långt tillbaka. Det är väldigt givande, men också krävande, spännande, kostsamt och jobbigt att skiljas från kattungarna. Mycket administrativt arbete också, vilket jag tycker är kul. Precis som det är att föda upp kaniner och marsvin, ett stort ansvar, så jag är ju inte direkt förvånad över att jag är så trött, så jag måste utvärdera om jag verkligen orkar i längden. Det är en milsvid skillnad på att ha sällskapsdjur och fertila djur i flock. Det är också en mycket stor utmaning geografiskt, att åka så många mil för att hämta katter, köra på hälsokontroller, köra kattungar till vaccinering, köra och möta upp glada, rara och fina köpare. Jag är så glad att jag fått uppleva allt detta, att planera, läsa stamtavlor, gå kurser, utställningar osv. Jag beundrar de uppfödare som hållit på i många år, fått fram så fina katter, nu vet jag vilket enormt jobb det är. Jag är ju snart 55 år, fortfarande funkismamma och detta har hjälpt mig så mycket att skingra tankarna, när det varit svåra tider. Att ha huvudet och huset fullt med katter, finns det bättre antidepressiva? Inget är hugget i sten, kanske allt ser annorlunda ut i livet om ett år, jag tar en kull i taget och utvärderar sedan, det hade varit fantastiskt kul att få fram en egenuppfödd champion, colourpoint vitfläck innan jag slutar och bara få ha en fluffig flock med kastrerade gosbollar!

Barbro har den senaste tiden mest varit som den beige kunden i Macken; hon har inte gillat att kattungarna bott kvar på övertid, det blev för stojigt, så hon har mest bott i sovrumsfönstret eller på kontoret, för att finna lite lugn. Men nu har hon börjat komma igång igen och tagit upp kvällsgaloppen runt huset. Zinnia har i vanlig ordning hakat på, och är glad att se sin väninna i form igen. Barbro är ju en sån tjej som viker undan för alla andra, lite försiktig och blyg. Får hon egentid, så blir hon glad och sprallig. Man får ha koll, så alla katter i flocken, är lyckliga och mår bra. Hoppas hon känner att hon kan bara få vara Barbro nu. Man kan ibland känna igen sig som mamma, man vill ha ett eget liv också, hur mycket man än älskar sina barn.

Nu är även Fluffia och Minibulbis tingade. Det känns så bra, när jag får tid att prata ordentligt med kattungeköpare. Minibulbis ska få stanna här, till han är kastrerad, och nu väntar jag bara på att Fluffia ska få tid för ombesiktning. Hon är så mild och fin, som sin mor, så hon blir en riktig gosekatt. Likaså med Minibulbis, han vill gärna ligga bredvid i soffan och tvätta en. Katter gör så då de visar sin kärlek.

Nu har den här gosproppen varit hos ögonspecialist och veterinär Inger Kjellander. Han har en annorlunda pupill på höger öga, som behövde få en närmare undersökning. Det blev goda nyheter; det var inget som påverkade hans syn, och inget han lider av. Utlåtande: "Höger öga; medfödd missbildning med irishypoplasi i laterodorsala kvadranten vilket ger pupillen en omvänt
D-formad öppning. Ögat i övrigt ua.
Detta är en lokal missbildning som ej kommer att förändras under livet eller ge något ögonproblem."
Inger förklarar att det är alltså en missbildning på iris som ger den annorlunda formen och det kan förekomma på maskade katter. Det kan vara ärftligt, så han ska förstås kastreras och flytta till sällskapshem. Syskon till katt med denna typ av missbildning, kan användas i avel.
Pupillen drar inte ihop sig lika mycket som vanligt, men då det är medfött, så är hans hjärna van med det, så inget som ger besvär.

Jag har nu funnit en underbar Brittiskt korthårshane till Zinnia, från Fia Oxenborg, Bakkerborgs Britter. Jag hittade honom, tack vare att Fia köpte Gamera av mig. Så det blev ett "kastbyte" kan man säga. Han är colourpointbärare och har en intressant stamtavla, ett helt underbart temperament! Han kommer att bo hos sonen, som länge önskat sig en "tuxedocat" dvs. en svart vitfläck som ser ut som den har en smoking på sig. De gillade varandra från första stund och Grodan, som nu också flyttat tillbaka till sonen, behöver inte vara ensam. 
Det blir tidigast en kull efter Zinnia och Morgana hösten 2024 om allt går som det ska. Grodan ska kastreras i Oktober, likaså Barbro, därmed kommer jag bara inrikta mig på Brittiskt korthår, med målet att få fram colourpoint vitfläck med bra typ, god hälsa och fint temperament.

Uppdatering: Tingad!
​SE*Backtimjans The Chosen One är ledig ännu till rätt hem. Den som vill ha en riktigt mysig, lugn, gosig kille, som blir en mjuk, släthårig version av pappa Bulbasaur, har nu chansen! Kanske du redan har en katt hemma som behöver sällskap på dagarna om den är ensam. Priset kan diskuteras då hemmet är viktigare. 

Katterna har, liksom vi andra, varit less på allt regnande, så de har varit ute i kattgården precis hela dagen idag, och chillat och njutit i solen. Nu är klockan åtta på kvällen och de vill inte in ännu. Donna har somnat i kojan och bara gäspar och sträcker på sig då jag ropar på henne. Jag har rensat ogräs, som kvickrot, maskrosor mm. som marsvinen mumsat i sig. Nu håller jag på att mäta och planera för deras nya bostad på loftet, men det är ännu så pass varmt att de kan bo ute i kaningården ett tag till.
nu har katterna fått prova en ny sorts kattsand: Smilys cornchips. Den funkar alldeles utmärkt som alternativ till träpelletsen, som kräver Peeveelådor för att funka optimalt. Jag har ännu bara en sån, och tycker det känns dumt att bara göra mig av med de andra vanliga lådorna. Majsströet klumpar, är dammfritt och kan komposteras, så jag tycker det är mycket bättre än traditionellt bentonitsand, som dammar, vilket inte är något vidare för våra luftvägar. Träpellets och papperspellets dammar inte heller. Majsströpåsen är lätt att bära, tacksamt för min värkande kropp. Bra för miljön då den framställts av rester från majs. Även Majstor har denna majsströ. Alla katter har olika favoriter, en del föredrar fortfarande bentoniten, så jag måste ha kvar ett par lådor av den, men ska minska till en sån, då kattungarna flyttat. Kattungarna är duktigast på att använda alla sorter. Så nu har jag två bentonitlådor, två majslådor, två träpelletslådor och två papperspelletslådor. Papperspelletsen luktar mest och funkar bäst till utelådorna, då de inte faller sönder sig eller klumpar pga fuktigt väder. Bentonitlådorna är dessutom svårast att skura rena, och jag vill inte hälla ut vattnet i avloppet, som riskerar att sättas igen, så dem rengör jag utomhus året runt. Bentonit passar inte heller i vare sig mat eller brännbara soporna, utan ska läggas på deponi. Totalt opraktiskt med bentonitsand alltså.  Ännu ett tips för att lätt kunna tömma kattlådorna; jag har en plasthink med lock och  komposterbara bajspåsar (Petgood säljer såna) 
Dagens skitsnack är nu avklarat.

Grodans ena dotter, Counting On Me aka Fluffia, är en sån underbar, silkeslen och cool tjej. Hon blir nog stor och kraftig som sin far. Hon är en släthårig Selkirk rex, så hon kan inte ställas ut, men passar perfekt till sällskap. Hon passar i de flesta hem, men kan passa bäst till någon som vill ha en lite mer chill katt. Rent teoretiskt passar hon till avel också, men då Gamera ska gå till avel, så räcker det för denna linje. Just nu pågår ett spännande administrativt äventyr; Fluffian och hennes syster är smoke, men det kan inte registreras i stamtavlan, då mor och mormor är reg. som blå, trots att de är låggradiga smokar. Det med silvergener är en hel vetenskap. Jag och Valkyrias ägare har skickat in stamtavlor, blanketter m.m. samt betalat avgifterna som det kostar, till Sverak. Men breven verkar inte ha nått stambokföringen! Vad som hänt, om det är Postnord eller Sverak som slarvat bort dessa värdefulla stamtavlor, vet jag inte. Men till dess allt är i ordning, så kan alltså denna kull inte registreras med rätt färger. Jag kan inte registrera dem utan silver, vilket blir helt fel. Man ser ju tydligt att de är smoke. Ja, suck, jag hade hellre varit ute i trädgården en stund , istället för att sitta vid datorn och joxa med detta. Fortsättning följer.