Brittsällskapets styrelse bidrar med egna priser till årets Sommarbildtävling för Brittsällskapets medlemmar. Mitt bidrag blir personliga leksaksfiskar, där katten får sitt namn broderat på. Jag säljer dem även, med eller utan kattmynta. En del katter kan bli för knasig av kattmynta, medan en del får lite välbehövlig motion, därför får en välja. Man får även välja färg på namnet! Pris med frakt i vanligt kuvert är 80 kr. Du kan beställa här genom mitt kontaktformulär. 
Bulbasaut älskar att bära omkring på dem, och peta dem under kylskåp och dyl.
Vi kommer också ha spännande  och intressanta kattföreläsningar framöver för medlemmar. Läs mer på Brittsällskapets hemsida. ( Den står som osäker just nu, tyvärr och vi håller på att ta reda på varför)
​Senast hade vi om Kattens beteende med Ylva Stockelberg. Jag fick svar direkt från henne på en fråga, varför Bulbasaur alltid ska flytta på Donna, om han vill ha en plats. Utom vid matskålarna. Svaret är att katter har olika rang på olika platser i huset. Så enkelt var det. Det är därför en ska ha spridda resurser; Ha klösträd, viloplatser, matskålar, kattlådor och leksaker utspridda i hela bostaden, så alla katter kan, utan stress, gå på toa, sova, äta och leka. Det är grundläggande om en har flera katter tillsammans. Genom att iaktta dem dagligdags, så ser en var deras favoritställen är, och var det kan uppstå gnissel. Jag har nu placerat om det marsvinspar jag tillfälligt haft över vintern, till ett bra hem, så nu får katterna tillgång till ännu ett rum, för främst vila. Även kattgården vid fint väder och det uterum som håller på att byggas, kan de tidvis vara i. Det märks fort att alla är mer harmoniska. Konflikterna uppstår oftast kvällstid då de vill hänga med oss i soffan, eller sova med oss. De får helt enkelt turas om på ett rullande schema, allt kan bli rutiner och vanor.

Chokladnalle är tillbaka hos oss, då han inte verkade trivas i sitt nya hem. Efter kontinuerligt råd och stöd med hans nya ägare samt ägarens rådgivning hos vet. så kom vi tillslut fram till att det var bäst om han fick komma tillbaka till oss. Nu har han landat här hemma, och är lika busig och kavat som vanligt, till hans mors förtret. Zinnia är måttligt förtjust i att hennes enda och förstfödda son önskar gosa, busa och har blivit alltmer frustrerad. De andra katterna tar dock hans framfart med ro, men han skulle haft en mer likvärdig brottarbrorsa för att bli riktigt nöjd med livet. Därför är nu beslutet taget att jag måste söka ett nytt hem till honom. Han är mer fäst vid min sambo, än mig, så han kan känna sig utvald som både får bära och pussa på honom, samt så ska han sova vid fotänden varje natt. Jag är bara matslaven och lådrengöraren. Vi har några buspass per dag, som på bilden. Han älskar ju lekspön, bollar och leksaksråttor. Han älskar även att sova nära andra katter, så det är nog en stor fördel om hans framtida vän är en värmeälskande katt. Bulbasaur är det inte, han tycker det blir fort varm då Chokladnalle vill sova nära. Det känns lite i hjärtat, då han växte upp utan syskon, och värmedyna samt mjukdjur var hans närhet, då inte Zinnia var i boet. Därför känner jag att det är extra viktigt med katt i nya hemmet.

Här kommer lite bilder från utställningen, kvällen innan allt körde igång. Alla Björkstakatter, alltså medlemmarna, hade gjort ett jättejobb att förbereda så fint. Jag kom med husbilen på fredagen, då jag inte bor i Umeå, och hjälpte bara att packa upp lite foder som skulle till prispåsarna. Sen var jag "prao" vid rosettbordet på lördagen, och satt i entren på söndagen, förutom att jag ställde ut Bulbasaur.
Vi var flera som kunde bo med våra husbilar och husvagnar på parkeringen utanför arenan. En del bor på hotell, som kommer långväga ifrån. Folk kommer från hela Sverige, Norge och Finland bl a. Domarna är från hela världen, bl.a. Italien och Finland.
Det är främst Björkstakatterna i Umeå, som träffas innan och har utställningsmöten för planering, så även om jag, efter några år, känner några av medlemmarna, är det långt ifrån alla som jag känner igen, vilket gör att jag inte riktigt kan känna samhörigheten, verkligen synd att Öviks kattklubb inte finns kvar. Men det är ju ett mastodontjobb att jobba ideellt i en förening, då krävs det att många ställer upp. Det är väldigt stressigt och mycket folk på utställningsdagarna, så man hinner inte heller umgås under lugnare former, ändå kul att byta några ord med burgrannarna och så kom Bennets ägare en stund också, så kul! Då det är kattutställning, så krävs det lugn, inget spring och skrik. Besökarna uppför sig snyggt och går försiktigt mellan burarna för att titta på alla fina katter. Jag har nu vilat hela veckan, och är glad att jag kom iväg. Kul har det varit, men då min hälsa är som den är, så kan jag inte planera att delta på fler utställningar, förrän jag förhoppningsvis blir piggare någon gång i framtiden. Bulbasaur är mer världsvan nu, och kunde visas så fint, trots att han inte riktigt var i päls denna gång. Han fick sina två CAPIB, vilket innebär att han nu är på väg mot en ny titel: Internationell Premier.
Jag har inga foton på Bulbasaur, annat än från husbilen. Tänkte skiva lite mer om det äventyret, och framtida äventyr med att resa med katter i husbil.

Nu har Chokladnalle flyttat till Umeå, och fått bästa vänner där. Äntligen fick han en brottarbrorsa! Det är inte lätt att växa upp som ensam kattunge med vuxna katter som inte vill leka alla gånger. Men nu leker han, äter och sover med två andra Britter och finaste mattarna som jag får bilder av. <3
Mr Jones aka Bulbasaur är nu anmäld till Björkstakattens utställning i Maj, då är det 40-årsjubileum, så det blir extra allt! Jag är just idag totalkvaddad efter besök hos fysioterapeuten igår, så just nu ångrar jag att jag anmält honom. Jag förstår inte hur jag ska orka faktiskt, men hoppas att jag har bra dagar då, vila krävs före. Trots allt är ju meningen att jag så småningom ska bli bättre efter behandlingarna, men eftersom jag är i värre skick än vad jag trodde, och det är obotligt och bestående, vilket jag förstått sen många år. Men jag vet att alla kattvänner där på utställningen kan hjälpa om det skulle bli problem. Min egen insats kommer bla bestå av att vara avbytare vid prisbordet och i entren, , icke fysiskt krävande sysslor jag önskade av utställningskommiten. Om alla hjälps åt efter förmåga, går det att få ideella föreningar att fungera och även totalkvaddade tanter kan vara med. Det är väldigt mycket jobb med en utställning och jag kommer bara att bidra med en promille av det, men ändå så avlastar det någon annan.
Bulbasaur är hyfsat respektabel nu, då pälsbytet tidigt blev klart. Detta blir nog hans sista utställning, om han inte känner sig tillfreds med att visa upp sig nu. Ibland behövs några gånger för att de ska bli lite mer världsvan och nu ska jag prova Feliways snacks. Sista utställningen i höstas, så var det en annan katt, några burar bort, som var väldigt högljudd. En del raser pratar mer än andra, men Bulbasaur blev tokstressad av det, så det var en av anledningarna till att jag inte var med på söndagen, men främst för att jag var så trött och hade mycket värk efter resan. Norrskenskatten hade gjort ett kanonjobb med utställningen och hade även ett massivt buffefikabord. Jag anar att Donnas uppfödare (SE*Ocean Pearls) var inblandad i det, som driver konditori Centrum i Älvsbyn.
Trots allt så fick jag senare veta av SE*Curlycatastrophes att Bulbis blivit en av Sveraks Årets katt Bäst i variant, och har även fått hem ett diplom för det. Vi är så stolta! Hans utställningskarriär medförde även att han vann kattfoder i Sundsvall som räckte hela hösten, fina rosetter och en pokal då han blev Best in Show. Då jag själv tyckte att han såg ut som en solblekt fårpäls, så såg domarna hans skönhet. Jag hoppas att få träffa hans uppfödare från Norge,  i Umeå, så de får se lillkillen, hur stor han blivit :D Donna får också avlastning, då han är en retsticka, vilket hon inte uppskattar alls. Just nu ägnar jag mycket tid åt att aktivera honom för att se om det blir lugnare, men det handlar mer om att han är svartsjuk och vill ha egentid. Donna vill också gärna hänga med mig hela tiden, vilket han tydligt markerar att han inte gillar och jagar bort henne de tider på dagen som han har bokat in med oss. Mer om katters revir och beteenden i nästa inlägg. 

Chokladnalle har provat på kattgården några gånger nu, och tycker det är både spännande och lite läskigt, vilket  även jag känner idag med anledning till att jag just blivit invald till styrelsen i Brittsällskapet. Jag har precis deltagit på Brittsällskapets årsmöte och blivit invald som ledamot, vilket är en stor ära för mig och jag ska göra mitt bästa och jobba för målsättningarna. 
"Brittsällskapet, förkortat BrS, är en ideell förening öppen för alla brittintresserade oavsett nationalitet, förbund och kattklubb. Brittsällskapet är en rikstäckande rasring med huvudsakligt verksamhetsområde inom Sverige.
Brittsällskapets målsättning är att skapa bästa möjliga förutsättningar för katten, kattägaren och kattägandet genom att:

​-Skapa förutsättningar för samarbete mellan brittägare, oavsett klubb, riksförbundstillhörighet och nationalitet.
-Öka kunskapen om och intresset för Brittiskt Korthår och Brittiskt Långhår.
-Stödja och främja en sund och hälsosam avel på britterna.
-Att tillvarata brittägarens intresse.
-Informera och ge kunskap om kattens vård och hälsa.
-Bevaka och arbeta med frågor, som har ett intresse för kattägaren och Brittiskt Korthår och Långhår."

Källa Brittsällskapet

Chokladnalle är nu tingad till Umeå, och där kommer han få det bra med Brittkompisar att brottas med. Han är som ensam och ganska uttråkad nu. De vuxna katterna leker då och då med honom, men då de gubbvilar, blir han olycklig och går runt och ropar efter en vän. Då brukar jag passa på att miljöträna, socialisera, klippa lite klor och annat som han ska vara van med innan flytt. Det märks att han tar efter mamma Zinnia mycket också. Då jag kör dammsugaren brukar Zinnia vara med, då hon tycker det är kul. Chokladnalle har tagit efter och är inte rädd, bara nyfiken. Han är så duktig på att gå på lådan, och även om han fortfarande är bortskämd med Zinnias mjölk, så äter han bra och provar alltmer olika smaker och konsistenser på mjukfoder. Han fick vara kort ute i kattgården idag, då snälla catdaddy har fixat dörren som var fastfrusen. Men det stormade så det blev bara en kort koll. 
Min nacke är så uselt skick nu, som att jag är tillbaka på ruta ett efter trafikolyckan för 25 år sen, så allt småpyssel med kloklippning, sy kattleksaker m.m, har varit svårt. Jag har en besvärlig instabilitet då ligamenten kring de översta nackkotorna är för långa, vilket ger måna jobbiga symtom. Har börjat läsa på mer om det nu när jag blev sämre, och det förklarar en mängd konstiga symtom. Därför känns det väldigt bra att vi tillslut bestämde oss för att det blir lägenhet till hösten. Jag klarar inte trädgårdsarbete, snöskottning m.m. Men mitt intresse för krukväxter finns kvar, och det funkar bättre samt så hoppas jag mycket på att kunna resa med husbilen till sommaren, då jag kan vila så ofta jag behöver. Jag har även funderat flera varv till på kattuppfödningen, och det har funkat med Chokladnalle, men att ta hand om en hel kull med ev. bad och kloklippning och allt annat, kommer inte att fungera något mer. De vuxna katterna kan jag ta med till Arken zoo eller Zoobutiken i Övik, om jag behöver. Utställning blir också för tufft, med resa och att vara i upprätt läge en eller två heldagar, utan möjlighet till att vila. Jag måste gubbvila minst 2 ggr under dagen. Om jag kan parkera husbilen utanför utställningshallen och har medhjälpare med, så skulle det funka. 
cxdfrgt br55555555555 (detta är ett meddelande från Donna, hon landade mitt på tangentbordet och datorn höll på att landa på golvet, och det betyder att hon vill ha mer uppmärksamhet än datorn, så nu blir det lek och gostid med henne)

Chokladnalle, vårt glädjepiller i mörkret! Han har nu fått sitt första vaccin, är chippad och stamtavlan har han redan hemma sen en tid tillbaka. Han blir väldigt bortskämd av oss, och får göra lite som han vill. Utom att klösa på catdaddys nya subwoofers, där går gränsen. Så trasmattor är lagda över dem ett tag nu, som också blev favoritsovplatsen.Återigen bevisas att dyra klöspelare är bortkastade pengar. Britter ligger gärna på golvet och jäser, på rygg, mitt ivägen för alla. En får träna balans och smidighet, för att ta sig över sovande katter, leksaker, tunnlar och kattonger. Chokladnalles top 5 Bästa saker:
1. Lektunneln; i bästa fall hänger Donna på och leker i den, helst smyga på varandra.
2. Lekspö; Det krävs en rolig homan i andra änden på den, så blir det lite fart.
3. Klättra på högtalarna och peta på tv; försöka fånga små gubbar eller i bästa fall fåglar. Big no no enl homan.
4. Kattmyntefyllda leksaker som går att brottas med.
5. Bollbanan, peta omkring bollarna och de riskerar inte försvinna under något skåp.
Kattong är inte med på listan än, men är absolut favorit hos de vuxna katterna. Nya kattonger är det kö på, de ska sittas in och utvärderas. Leksaksaker på batteri är inte så kul i längden, de vill helst att jag är med och leker, annars föredrar katterna att hjälpa mig med de vardagliga sysslorna, det ska petas och dras, observeras och vara ett moraliskt stöd.
Roligaste saken är en fågelmatare i plast med sugpropp, som sätts på fönstret. Där har de suttit mycket i vinter och tittat genom fönstret och lärt sig att vara stilla, för det är roligare att studera småfåglarna, än jaga iväg dem.
Nu har har jag haft kontakt med några intressenter för Chokladnalle och väntar på att få besked. Nu har jag även funderat några varv till på om jag ska fortsätta föda upp eller ej. Förutsättningarna kommer att förändras till det bättre, i alla fall på ett praktiskt plan, så det känns inte längre helt omöjligt. Vi ska nämligen flytta till stan, vilket innebär att livet blir lite enklare och bekvämare. Min dröm är en takad kattgård/innätad balkong, som de kan få gå ut i året om, oavsett väder, om de vill. Bulbasaur föredrar att sova ute i det svalare uterummet, som inte är färdigt ännu.
 Det blir dock inga fler kullar i år. Hittar jag ingen bra hane inom rimligt avstånd nästa år, så blir det nog en längre paus i vilket fall. Nu tänker jag öppet ut i den digitala etern, men om ni läser detta, så hör gärna av er om intresse för en liten Britt Colourpoint i så fall kan finnas 2026. Det är ju låååång framförhållning och planering som gäller med avel, och faktiskt även att skaffa husdjur. 

Jag tvekade att skriva om detta, en del skyggar av ämnet, men det är valfritt att läsa. Det är sorg nu. Min pappa gick hastigt bort för en vecka sedan. Mysan, som är farmor till Chokladnalle, var alltid vid hans sida och en stor tröst för honom, då han hade svår smärta pga trasig rygg. Hon har ju förstås min mamma kvar, men det är ändå hjärtskärande att höra hur hon letar och väntar på min pappa. De hade sina rutiner, vid tv fåtöljen skulle det vara kattgodis på kvällarna. Mamma har försökt ge henne, men hon satt bara och stirrade på den tomma fåtöljen. Han har tidvis legat på sjukhus, men då har hon tagit sitt kvällsgodis som vanligt. Pappa fick en kraftig hjärtinfarkt hemma och det blev dramatiskt då mamma och ambulanspersonalen försökte återuppliva honom. Mysan sprang och gömde sig. Två ambulanser kom med 4 personal som hjälptes åt, dörren stod öppen och mamma trodde Mysan sprungit ut i panik. Men det hade hon inte, utan hon kom fram från sitt gömställe senare. Jag tror hon förstod. Jag vet att katter har så mycket känslor. Nu får Mysan och mamma trösta varandra. Just nu känns det mest som kaos för oss närmast sörjande, det kanske inte blir så mycket uppdateringar här på ett tag, men jag tycker det är så viktigt att våga prata om döden och sorgen. Att våga prata med sörjande, oavsett vem de sörjer. Jag kommer ihåg att min pappa berättade att han kände lika skarp sorg när deras tidigare katt dött, som kring en människas bortgång, och jag kan bara hålla med. Det är en själslig smärta.

Han charmar alla med sitt coola och totalt bekymmerslösa sätt att vara. En förebild i denna numera tunga värld. Att vara i katternas värld är ju mycket enklare, men så finns en verklighet därute som inte går att strunta i. Jag har varit med på flera intressanta kattföreläsningar under våren. Genetik och kattvård. Så viktigt och intressant! Jag har ju haft ett mål med min Brittavel, att få fram colourpoint vitfläck, men det är för komplicerat genetiskt. Om jag får en höggradig vitfläck, så kan det vara svårt att veta den genetiska bakgrunden till de blå ögonen. Sen har jag inga möjligheter längre att resa långt för att hitta de bästa avelshanar till mina honor. Både då det gäller Zinnia och Donna. Jag har inte hälsan, orken och ekonomin för att helhjärtat fortsätta, och då känns det mycket bättre att få bestämma att sluta, för min inre frid. Jag har ju alltid en konstant inre stress att hitta de perfekta hemmen och kattens förlossning är alltid kritisk. Då jag har många mil till veterinären, ibland på ofarbara vintervägar, så blir det för svårt. Att vara kattuppfödare är ensamt och det krävs att man har ett bra socialt nätverk. Det är många mil till min närmaste kattklubb, så det finns sällan möjlighet att vara med på möten och aktiviteter, då jag lever med kroniska sjukdomar som gör mig konstant trött. Jag har fått minnen och vänner för livet, så inget av vad jag fått uppleva, vill jag ha ogjort.
Jag älskar att umgås med mina katter hemma, och ska framöver fortsätta med det, så denna blogg handlar fortsatt om katter, kattvälfärd och katthälsa m.m. Jag tycker Sverak och Djurskyddet är två mycket viktiga organisationer som jobbar för kattens status, och ska fortsätta mitt engagemang där, så gott jag kan.
Jag har även beslutat att gå över från fb och insta till BlueSky, där de senaste uppdateringarna på Chokladnalle finns.

 Den 6/1 födde Zinnia en liten fin hane, en choklad vitfläck som sin far. Mer bilder och uppdateringar kommer, se även på Insta. Jag brukar låta mammakatt och bebis vara ifred så mycket som möjligt första veckan. Genom att han är ensam, utan syskon, handlar det mycket om nu, att han hålls varm med värmedyna och känner sig trygg med hjälp av mjukdjur, då Zinnia tar paus. Hon älskar verkligen sin lilla bebis, och är mycket stolt. Hon födde senare än beräknat och var väldigt rund, så för säkerhets skull blev det en röntgen, för att se så att inte några ungar fanns kvar, men det var tomt som tur var. Kan kännas som ett onödigt ståhej att dra iväg henne och bebis ut i snöstormen, men det är alltid en kalkylering av risken att döda foster finns kvar som kan ge sepsis alt vänta och se. Det var en stor lättnad att veta att inget kejsarsnitt behövdes. Hon hade en väldigt lätt födsel och gott om mjölk att bjuda på, så nu är det bara att mysa med lillen och följa hans utveckling. Det är ett antal på intresselistan, och jag kommer att höra av mig eftersom om några veckor för att kolla om intresse finns kvar, men ni som läser detta får gärna höra av er om ni fortfarande är intresserade och i så fall berätta vad ni har för hem att erbjuda, mer i detalj, så sparar det lite tid för mig.